För femton år sedan hände detta: http://mariaklein.wordpress.com/2011/11/26/da-ar-du-nog-inte-min-mamma/ som är bakgrunden till varför min dotter Emelie skriver om den omtalade drottningen i texten nedan.
Till morsdag 2009 fick jag det kort som jag kopierat nedan:
Mamma Maria
Det är så sant som det sägs: man väljer inte sin familj. Men mig gör det inget, för ni gör ett så strålande jobb. Om den där omtalade drottningen skulle finnas och vilja ta mig till slottet, skulle jag tacka nej. Fina klänningar och tiaror i all ära, med det är min Mamma Maria jag helst vill ha. Förresten är jag inte så säker på att du verkligen inte är en drottning, dör du är lika vis som en välutbildad regent, och du utstrålar sån självsäkerhet att man skulle kunna tro att du ägde hela världen, men med sådan ödmjukhet att det verkar som om du ansåg den tillhöra alla.
Du är vältalig och klok. När jag var liten ville jag att du skulle bli lärare, utan att inse förrän i tonårens dagar att det är vad du alltid varit, inte som yrke, utan som en naturlig begåvning, en livsstil. När jag hör att jag är lik dig så känner jag mig ytterst stol och priviligierad. Du har varit, och är, min lärare och ledstjärna genom livets trassliga vägar. Du är ömsint, hjälpsam, stöttande, empatisk, godhjärtad, målmedveten, cool, rolig, snäll, kärleksfull, tuff och så mycket mer jag önskar att jag kunde beskriva. Hade jag varit någon annan så hade jag avundats mig själv för min fina, goa mamma. Förlåt för de gånger jag inte visar hur mycket du egentligen betyder för mig.
Grattis på Mors dag…
Fast ska det verkligen heta ”mors dag?” Du är ju inte som en ”mor”, du är ju min:
Mamma
Pingback: Känna sig älskad, tillräcklig och värdig tillhörighet | Maria Kleins blogg