Firar föräldraskapet!

Idag är det 22 år sedan jag och min man, Peter blev föräldrar för första gången. Många timmar hade lagts ner på att vara väl förberedda på förlossningen, som ändå inte blev riktigt som de hade beskrivit i böckerna. Ingen hade beskrivit att tre stycken skulle stå och pressa på magen för att få ut barnet som fastnat eller att det skulle ta nästan en timme att sy ihop underlivet efteråt. Det ingen bok heller lyckats beskriva var den otroliga känslan det är att bli förälder. Kanske är det för att vi alla upplever den olika ;o)
Personligen tyckte jag det var fantastiskt att bli förälder, något jag hade drömt om hade gått i uppfyllelse. Den känsla som jag inte var riktigt förberedd på var känslan av ett enormt ansvar.
Ansvaret att i framtiden försöka ge detta barn det allra bästa. Detta stora ansvar överrumplade mig och jag kände att jag aldrig skulle kunna ge detta barn det allra bästa. Jag kunde ju inte ens få mitt barn att vara nöjd trots att jag gjorde allt som stod i böckerna. Jag hade känslan av att det bästa vore att åka tillbaka med honom till de som vet hur man gör, de utbildade som jobbade på BB. De som hade tyckt att jag hade köpt en napp som snarare passade en docka än en nyfödd. De som trots att Simon tydligt visade att han inte ville ligga på magen, lade honom på magen och pressade in nappen i munnen på honom tills han blev tyst. Själv fixade jag inte att tvinga honom ligga på mage utan försökte på bästa sätt lägga filtar så att han absolut inte skulle hamna på rygg men kunde ligga på sidan.
Det är inte experter som allra bäst vet hur våra barn ska tas om hand. Det är vi föräldrar som är mest lyhörda för vad våra barn behöver om vi bara vågar lyssna på oss själva. I böcker stod det att barnet skulle lära sig somna själva för att de skulle bli trygga.
Instinktivt lyckades jag inte härda ut mer än en minut när jag provade den omtalade och framgångsrika femminutersmetoden. Trots att Simon inte tränades i att somna själv har han varit trygg och somnat gott många kvällar. Ibland med sina föräldrar men de flesta åren alldeles av sig själv. Numera somnar han nog helst av allt med sin käresta bredvid men det är nog inte för att han i annat fall inte känner sig trygg.
Jag är otroligt tacksam över att Simon kom till oss för 22 år sedan och berikade våra liv. Han var tydlig med sina behov och känslor och lärde oss väldigt mycket som vi senare haft nytta av när vi har fått äran att bli föräldrar till ytterligare fyra barn. Simon har också varit en fantastisk förebild för sina fyra syskon. Han har alltid bidragit med sin tid och sina kunskaper och funnit där som en trygg famn. Han har visat betydelsen av att ha försöka nå sina drömmar men också vikten av att reflektera över dem och omvärdera dem när de inte längre känns rätt.
Idag vill jag fira allt jag har fått lära mig och uppleva tack vare att jag fick bli förälder 7.15 den 2 september 1991 men framförallt vill jag fira att det var just Simon som föddes denna dag.
Grattis Simon, idag fyller du 22 år i livet och vi fyller 22 år som föräldrar.