Föräldrar har också behov!

Alla känner vi igen säkerhetsgenomgången på flygplan. Ta först på dig din egen syrgasmask innan du hjälper ditt barn. Det de inte säger så tydligt är att alternativet är att du i ditt försök att tvinga på ditt barn deras syrgasmask (om du haft ett barn med astma vet du hur svårt det är) själv svimmar av syrebrist. Antingen har du innan du svimmat lyckats få på ditt barn masken (vilket inte betyder att det fortsätter ha den på sig) och barnet blir då ansvarig att rädda dig eller så har du inte lyckats sätta på barnet masken och ni båda svimmar och så småningom dör. Inget av dessa scenarium är att föredra. Vi kan konstatera att det bästa är att först sätta på oss själva syrgasmasken så att vi har alla möjligheter att hjälpa vårt barn och andra omkring oss.

Jag tror att det är otroligt betydelsefullt att vi alltid börjar med oss själva. Både för att vi är vuxna men också för att det är ett faktum att vi inte kan förändra någon annan än oss själva. Vår förändring kommer dock att påverka vår omgivning och därmed förändra även den.

Så nu till dig som förälder. Du är otroligt betydelsefull i ditt barns liv och det är viktigt att du så hög grad som möjligt försöker tillgodose dina grundläggande behov så att du orkar vara den förälder du vill vara.

Jag har tidigare skrivit om det här med egentid, att all tid faktiskt är din egen och att du väljer vad du gör av denna tid. Det är en stor omställning att gå från att vara ensam eller i en parrelation till att ta hand om ett barn. Du och din eventuella partner  kan behöva anpassa era sätt att tillgodose era behov. Du kanske inte kan tillgodose dina behov på samma sätt som innan du hade ett barn att ta hand om. Du behöver använda din kreativitet för att kunna tillgodose behov utan att det sker på bekostnad av ditt/dina barns behov. Framförallt ditt barns behov av närhet och kontakt.

Det är i familjen allt börjar, att lära sig respektera både sina egna gränser och andras. För att ni ska kunna lära känna varandra behöver ni umgås. Om du har en partner kan ni hjälpas åt så att bådas och barnets behov kan bli tillgodosedda. Ni kan turas om att umgås med barnet på natten och morgonen så att den andra får sitt behov av vila tillgodosett. Ni kan bekräfta varandra i vardagen. Ni kan ge varandra massage framför TV:n. Ni kan tillsammans med barnet ge er ut på äventyr i skogen eller springa med barnet sovandes i vagnen. Det är viktigt både för er som par och för barnet att ni ständigt ger näring till er parrelation.

Är du ensam med barnet får du vara ännu mer kreativ för att hitta lösningar i vardagen. Umgås med andra familjer och hjälp varandra i vardagen.

Oavsett om du är ensam med barnet eller i en parrelation tycker jag att det är viktigt att våga be andra i ens närhet om hjälp vid behov. Samordna skjutsar till aktiviteter, turas om att ta med ett extra barn hem från förskolan eller skolan. 

Det här med behov är inte alltid så enkelt. Ett första steg är att få lite koll på vilka behov du själv behöver få tillgodosedda för att må bra. Jag vill tipsa om Marshall B. Rosenbergs bok “Nonviolent communication – Ett språk för livet” ifall du vill undersöka det här med behov på djupet.

Vilka behov tycker du är viktigast?  Vilka behov tillgodoser du idag? Hur firar du att dessa blir tillgodosedda? Vilka behov tillgodoser du inte idag? Hur kan du göra för att få dessa tillgodosedda? Vad behöver du göra? Vad kan du önska från andra? Finns de fler sätt än du har tänkt på för att tillgodose dessa behov? Fråga dina vänner och bekanta om tips.

Hur vet du om ett behov inte är tillgodosett? Jo, det brukar känslorna berätta för dig. När du känner dig ledsen/sorgsen/bedrövad/arg och så vidare så är det för att ett behov inte blir tillgodosett. Då gäller det att sätta ord på det och försöka hitta en strategi för att tillgodose det behovet. På ett sätt som både du och din omgivning finner tillfredsställande. På samma sätt berättar känslor för dig när du faktiskt får ett behov tillgodosett. Då känner du glädje, tacksamhet och så vidare. Kom ihåg att fira!

För mig är behoven sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar otroligt viktiga både när det gäller mig och mina närmaste. Det är en utmaning men också en fantastisk möjlighet till rikare relationer med mig själv och de barn jag möter i vardagen.

Jag hoppas att detta inlägg har berikat dig.