För 26 år sedan träffades vi

I dag tänker jag fira kärleken! I dag var det 26 år sedan jag såg den där fantastiska killen i Ånäset. Jag var på plats mer eller mindre mot min vilja. Som suppleant i UNF Västerbotten hade jag väl inte riktigt varit så aktiv som det kanske var tänkt. Nu skulle vi i alla fall avtackas för vårt styrelseuppdrag och ordförande tyckte att jag skulle vara på plats åtminstone vid detta tillfälle. (Tack Birgitta för att du envisades så.) När vi väl kom till Royal i Ånäset så stod två DJ:s där och ville ha hjälp att bära utrustning. De hade blivit lovad bärhjälp av beställaren. Att vi som satt i styrelsen skulle vara de som bär var inte riktigt vad en “lat” 17-åring hade tänkt sig.
Att första intrycket har störst betydelse brukar man säga men det tror jag inte ett dugg på. Mitt första intryck av min framtida man var inte så ädelt. Han och hans vän kunde inte ens bära sin egen utrustning och tänkte att vi i styrelsen kunde hjälpa till. Vi kunde snabbt konstatera att inga andra var i närheten så vi fick helt enkelt hjälpa de här grabbarna.
Det var betydligt trevligare än vad jag hade kunnat tänka mig. Han var ju både snygg och trevlig den där discjockeyn. Kändes väldigt tur att det var den andra killens tur att spela denna kväll. Det blev mycket tid för oss att lära känna varandra och dansa både nere i discot men också uppe där det var dansband. Dansa, det var något som den här discjockeyn verkligen kunde. Jag kände mig stundtals som Askungen på balen. Kvällen avslutades med att jag frivilligt hjälpte till att bära upp utrustning och frågade efter en kram.
Den 19 maj blev vi ett par, 23 juni 1989 förlovade vi oss och genom åren har vi förärats med fem fantastiska barn födda -91, -94, -02, -05 och -10. Vad är det som gjort att vi efter 26 år fortfarande är kära och tänker leva resten av våra liv tillsammans?
Jag tror att det beror på att vi valt att vara ärliga med vem vi är och genuint nyfikna och intresserade av vem den andra är. Vi försöker att så gott det går leva utifrån ömsesidig respekt. Vi lyckas inte hela tiden men vi är villiga att se våra misstag och lära oss av dem. Här är en situation som har bidragit till vår utveckling när det gäller ömsesidig respekt:

Betydelsen av ömsesidig respekt går som en röd tråd genom vårt liv, respektera varandras gränser börjar i familjen.
Lite fler saker som har gjort att kärleken fortfarande är lika stark:
SMS:ar eller chattar små meddelanden till varandra. Saknar dig!
Äter lunch med varandra minst en gång i veckan.
Uppskattar varandra i vardagen.
Delar på bidrag i hushållet, dvs disk, tvätt, städning osv.
Litar på varandra när det gäller beslut och när de är större ekonomiska beslut pratar vi igenom dem.
Att vara vänner innan vi somnar eller skiljs åt under dagen.
Att vi reflekterar över våra handlingar och tar ansvar för dem.
Att Peter leker med våra barn, det är något som får mitt hjärta att slå lite snabbare och jag känner mig nykär. Den relation som han har till varje barn värmer mitt hjärta.
Hur gick det då med firandet?
Jag och MN förberedde vår middag, det blev vitlöksbröd, köttfärsrulle och jordgubbstårta. Mmmmmm
PS! Nästa år ska vi fira vår årsdag på rätt datum. Har idag kollat upp att den 24 april 1988 var en söndag så det var nog trots allt den 23 april 1988 som vi faktiskt träffades. Det betyder att följande år får vi den 24 april istället fira Simon och Amandas förlovning. De har i dag på sin femårsdag valt att förlova sig. Stort grattis till vår son och hans fästmö. Grattis också till Emelies pojkvän Robin som fyller år på denna dag.
#blogg100