Eberhard i farten igen

“Lär dig hantera ditt barns ilska” är rubriken på TV4:s program som sändes igår. Råden som ges tycker jag på inget sätt hjälper varken barn eller vuxna att få mer kontakt och förståelse för varandra. Jag uppmärksammades om detta inslag när jag läste Petras inlägg: Men allvarligt talat David Eberhard och TV4: Vart tog respekten vägen?

• Var konsekvent!
• Låt dem skrika färdigt-bli inte upprörd, det är inte ett uttryck för att du är en dålig förälder.
• Om du tappar humöret- få inte dåligt samvete så länge du är Good Enough.

Magdalena berättar hur hon med fyra barn har lärt sig att stänga öronen och tänka “det här är en tonåring”. Hon har lärt sig vara hård mot dem. Magdalena beskriver hur hon kastat sig på golvet i en butik för att barnet ska förstå hur det ser ut. Jag får erkänna att jag också gjort det med mitt första barn men att jag efter reflektion faktiskt valt att inte gör så igen. Jag vill ju förstå mina barn och jag vill att de ska förstå mig.
Eberhard tycker det är illa att vi föräldrar får dåligt samvete när vi tappar besinningen. Barn tar inte skada, de är mer tåliga än vi tror. Han berättar hur han valt att skrika högre och högre än barnen och hur det fungerat. Jag har skrivit om något liknande i mitt inlägg Möt monster med hörselkåpor. De tipsar också om att avleda. Samma tips brukar finnas i Martin Fosters texter. Jag har skrivit om det i inlägget Ignorering och belöningssystem berikar inte relationer. Eberhard är tydlig med att det är föräldrarna som ska bestämma. Om en sexåring vill bli lagd av sin mamma ska man fortsätta låta pappan lägga.
De beskriver tvååringar som väldigt trotsiga (2-3åringar är ilskna) och Eberhard berättar att eftersom vi är fysiskt större kan vi hålla barnet, eller hålla bort barnet eller ta undan det. Jag vet att han även tidigare gett rådet att skicka in barnet på rummet. Jag har skrivit ett inlägg omkring denna metod här.
Inget av råden handlar om att förstå barnet. Att förstå vilket behov barnet försöker få tillgodosett. Jag förstår att Eberhard fortfarande, trots att han har sex barn, upplever att trotsåldern vid 2 och tonåren är tuffa. Han har inte förstått betydelsen av att få barn att känna sig sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Han har som jag tidigare skrivit missat det härliga med ömsesidig respekt. Det handlar inte om att barnet alltid ska få det de vill. Det handlar om att barnet ska få tycka, tänka, känna, behöva, önska och drömma precis som de vill. Det handlar om att se saker utifrån barnets perspektiv och även vara ärliga med vårt perspektiv. Men om man som honom ser barn som om de är ute efter makt, då förstår jag att hans råd är de som kom fram i programmet. Han bok “Hur barnen tog makten” har jag skrivit om här. Jag undrar om han inte skulle skriva en bok om “Hur jag tog makten över mina barn” istället. Våga möta din egen och dina barns ilska så kanske det skulle kunna bli en bok som inte handlade om makt utan om gemensam utveckling.
Jag har tidigare skrivit om TV4 och deras brist på respekt för barn. Nu säger jag det igen. Varför är TV4 inte intresserade av att ta barnets perspektiv? Ibland kan det vara nyttigt precis som Petra gjorde att beskriva något från ett annat perspektiv för att djupare förstå barnets perspektiv.
Hur hanterar jag min frus gallskrikande?
Jag är precis som Petra förbannad! Varför fungerar inte journalistik när man bäst behöver den? Att David Eberhard och Magdalena Graaf har de åsikter de har är ju inte mycket att göra åt men jag förväntade mig att programledaren och journalisten Jesper Börjesson åtminstone kunde ha ifrågasatt något av de som sades. Att de två som intervjuades tycker lika är ju inte förvånande. På Eberhards boks baksida står det “Jag som fyrabarnsmamma använder David Eberhards böcker som en Bibel”
Det positiva med programmet var inslaget med föräldrarna som jag tycker reflekterar omkring sitt föräldraskap.
Gillar du det du läst? Sprid det gärna vidare genom delaknappen. Om du vill följa mig på facebook eller min blogg kan du klicka till höger. Sköt om dig! Och våga möta både din egen ilska och barnets ilska. Vilket behov gömmer sig bakom ilskan?