Tacka alla mor-och farföräldrar!

Att vara förälder är både utmanande och skapar otroliga möjligheter. Våra relationer till våra barn berikar både våra barn och oss själva. Några som också berikar både oss föräldrar och våra barn är att vi har goda relationer med våra barns mor-och farföräldrar.
Vi har turen att ha bra kontakt med både barnens mor-och farföräldrar. De ställer upp när vi någon gång då och då behöver hjälp med barnpassning. De gillar att umgås med sina barnbarn och de låter oss leva våra liv på det sätt vi vill. De låter oss också vara de föräldrar vi vill vara, vilket vi uppskattar mycket.
Jag har genom kontakt med många föräldrar förstått att det inte alltid är helt lätt att ha en god relation med mor-och farföräldrar. Kanske lägger de sig i städningen i hemmet, parrelationen, föräldraskapet eller något annat som man inte uppskattar som vuxet barn. Jag har mer och mer funderat över varför mor-och farföräldrar uttalar sig i sådant som egentligen inte är deras sak och jag har kommit fram till att de flesta gör det utifrån en vilja att bidra. De kanske vill bidra med sin egen visdom, de kanske vill känna att de behövs, de kanske vill visa omtanke men det är inte riktigt så vi uppfattar deras kommentarer. Jag minns en mamma som berättade för mig om sin svärmor som brukade kommentera hur stökigt det var hemma hos dem. Om vi bara för en stund tänker att svärmor egentligen försöker säga att de nog behöver hennes hjälp och att hon är beredd att bidra då kanske man kan hitta ett sätt där båda parternas behov blir tillgodosedda. Att få lite städhjälp då och då är det ju ingen som tackar nej till men om städhjälpen följs av bitterhet är det naturligtvis inte värt det.
Jag tror att vi behöver vara tydliga med vad vi känner och vilket behov vi vill ha tillgodosett när de säger det de säger och vara tydlig med vilket önskemål vi har för framtiden. När du säger att vårt hus är stökigt blir jag ledsen eftersom jag själv vill bestämma hur jag har det och vill uppleva acceptans för mina val. Jag undrar vad du tänker om det jag nu har sagt? Har du någon idé om hur vi kan göra i framtiden? Jag kan avsluta med att säga vad jag vill (inte vad jag inte vill) i framtiden.
Jag skulle också kunnat välja att först försöka nå kontakt genom empati. Vad kan det vara för känslor x känner? Vilket behov kan det vara som x försöker tillgodose?
Jag tror att det är viktigt att mor-och farföräldrar respekterar sina barn och deras val och att de finns som hjälp men inte som stjälp. Genom att bidra till varandras liv blir relationerna så mycket bättre än om vi kritiserar varandras liv. Jag tycker också att det är viktigt att vi respekterar våra mor-och farföräldrars liv. De kan inte alltid finnas till hands och de har rätt att säga NEJ utan anledning. De har arbetat hela sina liv och de har själva varit föräldrar med dess ansvar i många år. Nu är de kanske pensionärer och har tillvaron fylld med härliga aktiviteter som berikar deras liv. Försök hitta sätt att mötas så att allas behov blir tillgodosedda. Och visa uppskattning för det den andra bidrar med till ert liv.
Jag minns att när jag var barn införde jag en mormors-och morfarsdag. Jag tyckte att det var så orättvist att det bara fanns mors-och farsdag. Lite kul var det att vara den som fick bestämma när dessa dagar skulle vara i kalendern. Minns dock inte att dessa dagar uppmärksammades i någon stor utsträckning men tanken var god. Jag brevväxlade många år med min morfar och minns vad rörd jag blev när jag i hans bil hittade en ekorre och ett hjärta som jag gett honom. På baksidan stod det från min stora idol Maria. Tyvärr hittade jag detta efter hans bortgång. Han var ju min idol så det var stort att han skrivit som han hade skrivit.
Med detta inlägg vill jag ta tillfället i akt och tacka min mamma Ingrid och hennes vän Bosse, min svärmor Ann-Marie och svärfar P-O för att ni bidrar till både mitt och min mans liv men framförallt för att ni bidrar till våra barns liv.
Kom ihåg att tacka era mor-och farföräldrar för att de bidrar till era liv!
#blogg100