Grupp A, B eller C?

När vi bodde i England 2000 var dottern sex år. Hon fick börja i ettan och eftersom hon inte förstod språket och inte gjorde som hon skulle hamnade hon i den gruppen av barn som inte hellre förstod. Jag insåg när jag jobbade som frivillig i skolan att de var uppdelade och såg hur frustrerad Emelie blev när hon inte förstod vad hon skulle göra och när hon tittade på sina bänkkompisar förstod hon inte mer. Svårt att lära sig genom att titta på de som inte heller förstod. De skulle rita symmetriska former genom att ställa en spegel i mitten på en bild. Läraren i ettan tyckte Emelie var lite “stupid” som inte förstod och jag insåg att det bästa jag kunde göra var att få henne till en lärare som förstod att hon inte förstod eftersom hon inte kunde språket och inte kunde se på de andra hur hon skulle göra. Så jag föreslog att hon skulle få börja i receptionclass istället. Det fick hon och snabbt kom hon in i klassen och språket. Några månader senare fick hon gå upp i ett/tvåan för att kunna göra testerna som de gör i årskurs två.
Nivågrupperingen fanns även i fotbollslaget. Där fanns grupp A, grupp B och others. Others fick aldrig spela match medan A spelade matcher mot andra A-lag och B fick spela matcher mot andra B-lag.
Att Emelie hade upplevt dessa nivåuppdelningar märktes tydligt när vi satt på samtal i skolan när vi väl hade flyttat hem igen och hon skulle börja i förskoleklass. Läraren berättade att hon skulle hamna i grupp B i klassen. Genast sa Emelie: Då ska jag jobba riktigt hårt så att jag får hamna i A.
Jag upplevde inte att det var positivt att dela in klassen i nivåer redan i sex års ålder. De kan ju se och lära av varandra när de är på olika nivåer. Sedan är det naturligtvis bra om alla barn får arbeta på sin nivå men de behöver ju inte bara sitta med de som är på samma nivå tänker jag. Hur tänker du?
#blogg100