Tyvärr förmedlas det på olika ställen att barn blir otrygga om de inte lär sig att somna själva. Vi har fullständigt skitit i detta och låtit barnen somna och sova med oss så länge de själva velat. Den som tidigast ville lämna vår säng var vår första dotter som redan innan tvåårsdagen tydligt visade att hennes säng skulle vara i ett annat rum. De övriga har valt egen säng och eget rum vid lite olika åldrar. När det gäller vår minsta så somnade han med oss på kvällen när han var liten och allt eftersom har han valt att gå och lägga sig innan oss. Hans lilla växasäng har stått bredvid våran säng och används sparsamt genom åren. Han har oftast kommit krypande till mig tidigt på natten och sedan sovit tillsammans med mig.
Han fyllde fyra år i januari och nu när han har kompisar på besök har de frågat efter hans rum. Hans leksaker har haft sin plats i vårt vardagsrum och hans säng har som jag skrev varit i vårt rum. För tre dagar sedan tänkte jag att han skulle få ett lekrum. Han skulle få dela rum med mitt arbetsrum. När vi inreder med leksaker frågar jag om han också vill ha sin säng där. Han svarar ett självklart JA. Vi fixar och när kvällen kommer erbjuder sig storasyster att läsa för honom. När hon hade läst klart lämnade hon rummet och B somnade. Han sov hela natten och vaknade först vid niotiden. Så bra har han aldrig sovit. Undrar om han tidigare har väckts av någon som snarkar 😉
Då arbetsrummet är en bit bort kände jag mig lite otrygg med att jag inte skulle höra om han till exempel skulle bli magsjuk så vi fick tänka om lite. Lösningen blev att storebror bjöd in honom att sova i hans rum och ha sina leksaker i hans rum. B blev väldans glad och genast började de planera. Vi höjde G:s loftsäng och då fanns rum för B under den. MN såg till att göra platsen mysig med både en filt på vägen med bild på Blixten samt ett gosedjur i sängen. På kvällen gick B och la sig under G:s säng och somnade. Även G tyckte det var lite skönt att ha sällskap. Det blev en lyckad flytt. Att rummet ligger bredvid vårt rum gör att jag också känner mig mer trygg. Jag är otroligt tacksam över att Peter aldrig ifrågasatt mitt val att ha B i vårt rum. Han blev nog rätt förvånad över att jag kom med förslaget med att flytta ut B. När vi kikade på våra killar i går sovandes i samma rum kändes det som ett väldigt rätt beslut. I morse vaknade B vid den tid som vi brukar vakna vid 6,46 och kom in i vårt rum. Det blev både gostund och en liten sovstund.
Ja det där med var och hur barnen ska sova är ju fritt fram för alla att lägga sig i känns det som. Jag har alltid varit mån om att sonen ska se sin säng som en trygg plats då jag själv inte tyckte att det var så när jag var barn. Så när han har behövt närheten, korta eller långa perioder, så har jag legat hos honom så lång stund som han önskat. Det har jag fått många åsikter om men tack och lov klarat av att strunta i. Sonens välbefinnande har gått först…