Lekfullhet har ingen åldersgräns

Jag blir alltid lika glad av att se min mamma leka med våra barn. När hon kommer på besök ser de fram emot att följa med henne till någon lekplats. I dag möttes vi på en lekplats där de finns utomhusgym så både hon och vi andra testade alla redskap. På lekplatsen fanns också klätterställningar, balansövningar och linbana. Redskapen och lekplatsen har olika svårighetsgrader så de passar alla oavsett ålder och förmåga. Jag gillar sådana lekplatser som barnen för varje år kan upptäcka nya utmaningar som de kan klara av. Jag känner inte längre att det är viktigt att alla barn ska uppleva allting. Jag låter numera barnets egna lust avgöra istället för att jag ska få dem att upptäcka hur roligt det är. Jag vill inte att de endast ska minnas hur jag försökte uppmuntra (tvinga) dem att testa medan de själva verkligen inte vill testa. Det kan då lätt bli som i denna berättelse.  Det är naturligtvis en otrolig balansgång mellan att uppmuntra och att tvinga. I dag uppmuntrade jag fyraåringen att klättra upp till en nivå och när han väl var uppe ville han inte åka den rutschbana som han hade som mål. För mig är det numera självklart att han ska följa sin lust och inte min vilja. Han hittade en annan väg ifrån avsatsen som blev ett äventyr i sig. Då kan vi båda känna att det är lekfullhet som är målet. Han skrattade gott när mormor testade den linbana som han själv inte ville åka. Nästa gång kanske han är mer sugen och testar. Underbart när lekfullhet inte har någon åldersgräns. Vad har du gjort i sommar som fyllt ditt behov av lekfullhet?