Boken börjar ta form

Jag har äntligen hittat lusten att faktiskt skriva den bok jag vill skriva. Jag tackar alla “apor” för deras tankar men väljer att göra som jag vill. Vad menar jag med apor? Jo, ni vet det där tjattret som brukar starta i våra huvuden när vi tänker utmana oss själva. De som ifrågasätter, jämför och är allmänt störande. Här kommer början av min bok:
Jag vill börja med att säga Tack! Tack för att du väljer att ägna några timmar åt att reflektera över ditt föräldraskap genom att läsa denna bok och göra de övningar som jag föreslår. Jag vet att dessa timmar kommer ha betydelse i ditt privatliv, familjeliv och arbetsliv. Framförallt kommer det att berika din kontakt med dig själv och ditt barn. Fokusera inte på att läsa ut boken snabbt utan fokusera på processen och stanna upp och reflektera. Det spelar ingen roll hur mycket vi läser om vi inte väljer att reflektera över det vi läser och sedan omsätta det i praktiken. Vi är allt för skolade i att prestera kvantitet istället för kvalité. Våga ha modet att läsa denna bok långsamt. Stanna upp, diskutera gärna med dig själv eller med en vän, låt det landa innan du går vidare. Om du dessutom väljer att faktiskt göra de saker som jag föreslår då kommer du att befästa kunskapen ännu mer.
Jag minns inte att jag under min uppväxt pratade så mycket om drömmar mer än att jag drömde om att ha en alldeles egen häst. Den drömmen gjorde att jag arbetade mycket redan som barn för att spara ihop pengar till en egen häst. Jag satt barnvakt, sålde jultidningar och diskade på restaurang. Det blev ingen häst men det blev en väldigt bra summa pengar som gick in i vår första lägenhet.
I dag är min dröm att alla människor ska bli sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Att alla ska få tycka, tänka, känna, behöva och önska vad de vill. Att alla ska få uppleva ömsesidig respekt. Om vi kan få våra barn att uppleva ömsesidig respekt då har vi gett dem något fantastiskt att ha med sig i livet. Om vi själva har fått med oss detta vet vi hur underbart det känns. Om vi inte fått med oss detta kan vi se till att vi får uppleva det som vuxna. När vi får uppleva ömsesidig respekt då utvecklas vi och vi lär oss leda oss själva och kan då inspirera och leda andra. Familjen blir en trygg hamn att vara i och komma till för att fylla på den energi vi behöver för att möta livet.
Fortsättning följer i den bok som jag skriver på.
PS! Bokens titel är inte klar ännu. Den bok som syns på bilden är den bok med omslag som min man gav till mig i julklapp. Det är en tom bok som ska fyllas med innehåll.