För att dansa pardans krävs det att båda parterna rör på fötterna och gärna i samma takt. Om inte detta samspel finns så blir det att den ena får slitsamt och gnälligt släppa runt sin partner som gör allt den kan för att inte anpassa sig. Det gnälls och det skälls och anklagelser och beskyllningar haglar tills ingen orkar försöka dansa längre. Att leva ihop med en annan vuxen förutsätter lite taktkänsla och lust att både leda och bli ledd. När vi som par dessutom har barn tillsammans eller till och med har barn var för sig och slutligen ska leva tillsammans som en familj då krävs det ännu mer av båda parter. Jag tänkte skriva lite omkring några ord och meningar som jag tror har stor betydelse i våra relationer och i detta fall relationen till vår partner men också till oss själva.
Kärlek: Jag tror att var och en av oss har den allra bästa definitionen på ordet kärlek men i detta inlägg blir det så klart min definition. För mig är kärlek den sköna känsla som infinner sig när jag tänker på Peter och den kärleksfulla relation jag har med honom. Den sköna känslan växer ännu mer när jag tänker på de fina relationer som Peter har till våra barn. Att sitta i en solstol på stranden och se honom leka med våra barn är bland det vackraste jag vet. Under våra 26 år tillsammans har även kärleken till mig själv växt och det härliga är att den kärleken inte är beroende av att Peter älskar mig men självklart njuter jag mer i mitt varande när jag har honom vid min sida. Denna kärlek behöver underhållas och där har de dagliga kontakterna betydelse. Skicka små meddelanden, möt varandra i dörren när den andra kommer hem (inte med påminnelse om att hänga upp jackan utan med glädje av att ses). Ge varandra en kram när ni passerar varandra i köket och så vidare.
Modet att vara sårbar: För att uppleva stark kärlek tror jag att vi behöver ha modet att vara sårbar. Att våga vara öppen med vem vi är men också ha modet att älska utan att vara säkra på att bli älskade tillbaka. Det finns ju inga garantier men om vi inte vågar visa att vi älskar utan låter rädslan av att bli avvisad vinna då riskerar vi ju att inte få uppleva den äkta kärleken. I det här ingår också att våga vara icke-perfekt både inför min partner men också inför mig själv.
Vilja att förändras: Vi kan inte förändra någon annan än oss själva så det är hos oss själva den önskade förändringen finns. Att våga reflektera över det jag gör och faktiskt göra annorlunda om jag vill ha ett annat resultat. Att våga inse när jag har gjort något fel och faktiskt be om ursäkt men också förändra till en annan gång. När vi förändras, förändras vår omgivning. Är det något som alltid är sant så är det att livet förändras hela tiden. Det är lite häftigt att titta sig själv i spegeln och inse att för ett år sedan såg jag inte likadan ut och jag var inte samma person som jag är idag. Jag har förändrats!
Ärlighet: Att vara ärlig med vad jag tycker, tänker, känner, behöver och önskar är en förutsättning för att kärleken ska upplevas som något som bidrar till mig. Att vara den jag är och inte den jag tror att min partner vill ha. Ärlighet inför mig själv och min partner.
Empati och nyfikenhet: Att visa min partner att jag finns där för honom/henne. Att jag är intresserad och nyfiken på vad han/hon tycker, tänker, känner, behöver och önskar. Att min partner i vår relation ska få vara den han/hon är och inte behöva vara någon annan. Tänk på att var och en av oss har vår egen karta på verkligheten. Var nyfiken på den andras karta, det är så vi lär känna varandra på djupet. Var öppen för att det din partner känner är “rätt” känsla för hen.
Kärleksspråk: I Gary Chapmans bok Kärlekens lösningar finner jag fem olika sätt att kommunicera kärlek till din partner. Ta reda på vilket språk du själv uppskattar och vilket språk din partner uppskattar. Komplimanger, kvalitetstid, gåvor, tjänster eller fysisk beröring.
Ömsesidig respekt: Att behandla partnern så som jag själv vill bli behandlad och allra helst så som min partner vill bli behandlad. Inse att vi inte är samma person utan att vi faktiskt är olika personer och uppfattar olika saker på olika sätt. Genom ärlighet och empati kan vi tillsammans hitta vår ömsesidiga respekt.
Få är tankeläsare: Det här är något jag mer och mer förstått betydelsen av. Att jag inte ska utgå ifrån att min partner vet hur jag vill ha det eller vet hur jag mår eller vet … Om jag önskar något är det min uppgift att berätta det för min partner.
Få är minnesmästare: När jag väl har önskat något eller berättat hur jag vill ha det så kan jag inte räkna med att alla mina önskningar lagrats i min partners hjärna. Istället för att reta mig på att han inte minns kan jag vänligt uttrycka min önskning om och om igen.
Behov: I grunden tror jag att ju mer vi lär oss våra egna och vår partners behov desto mer kärlek kommer vi att uppleva. Konflikter uppstår oftast för att något/några behov inte blir tillgodosedda. När ett behov inte blir tillgodosett upplever vi känslor som arg, ledsen, sorgsen och så vidare och dessa känslor brukar allt för ofta komma fram som anklagelser, etiketter och liknande riktade mot de som vi älskar allra mest. Att försöka förmedla sina önskningar till rätt person, på rätt plats och i rätt tid är en konst men ju mer vi tränar desto bättre går det. Låt inte problem på jobbet gå ut över de ni älskar allra mest.
Ledarskap: När vi har barn tillsammans blir vårt sätt att leda våra barn betydelsefullt. Det finns en risk att vi kompenserar varandras ledarstil. Ju mer auktoritär den ena blir desto mer eftergiven blir den andra och tvärtom. Jag tror inte det är viktigt att vi leder våra barn på exakt samma sätt men jag tror det är viktigt att vi pratar med varandra om vårt förhållningssätt så att vi inte fortsätter att kompensera varandras stil och reta oss mer och mer på varandra. Att gå föräldrakurs kan vara en lösning. Mitt tips är att gå i varsin grupp om ni inte kan låta bli att korrigera varandra under träffarna. Annars finns en risk att ni inte vågar vara er själva. Om ni vågar vara sårbara i varandras sällskap och inte korrigerar varandra så är det naturligtvis mest givande att gå tillsammans.
10 minuter per dag: Vi har 1440 minuter varje dygn och om vi väljer att ägna tio minuter per dag (mindre än en procent av dygnets minuter) åt att verkligen möta varandra öga mot öga då tror jag att vi berikar våra liv ordentligt. Var ärlig med hur du mår och vad du har på hjärtat och var nyfiken på din partners mående och vad hen har på hjärtat. På ett år har vi då ägnat 60 timmar åt en otroligt betydelsefull relation både för oss själva men också för våra barn. Självklart ska vi ägna minst 10 minuter per dag åt var och en av våra barn också 😉
Drömmar: Att både ge näring till mina drömmar men också min partners. Här är den ömsesidiga respekten A och O.
Oavsett om du är den som drar din partner i denna dans eller om du är den som släppas runt. Vi lever bara en gång. Ta tag i relationen så att ni kan dansa tillsammans det är så mycket roligare. Och om ni känner att ni behöver hjälp för att bana ny väg så våga ta det steget. Alternativet att fortsätta i samma gamla spår kommer ju ge samma resultat som tidigare. Kommunerna har ofta familjerådgivning till en låg avgift. Annars finns det privata alternativ. Jag har bidragit till flera pars utveckling och jag känner även till andra som jag kan rekommendera. Det finns också böcker man kan ta hjälp av. Även om jag inte gillar Dr.Phil i alla lägen så har han skrivit en bok som heter Relationsakuten som jag vet har bidragit till par. Även John Gottman har skrivit en bok om relationer som jag en gång i tiden har läst. Det viktigaste är inte vad för bok eller hjälp man väljer utan att man faktiskt väljer att förändra det som inte fungerar. Lycka till!
Om mina inlägg inspirerar dig så kan du följa mig här på bloggen eller på Facebook. Om du tror att andra kan berikas av mitt inlägg får du gärna dela vidare. Tack!
Pingback: Rädslan som gör att auktoritärt föräldraskap går i arv | Maria Kleins blogg