Barn gör som vi säger och inte som vi tänker

Jag är så otroligt tacksam över att ständigt bli påmind om olika situationer som inte blir som det är tänkt. Kan inte få nog av Petras blogg, hoppas att även du har hittat dit. Nu senast skrev hon ett inlägg om Vad menar du egentligen?

Den fick mig att tänka på en händelse för några veckor sedan.

Jag och de två mellanbarnen skulle städa det gemensamma allrummet där de för det mesta vistas med sina kompisar. Jag har för flera år sedan bestämt att barnen alltid har möjlighet att få städkompis i form av en av oss föräldrar. Tanken är att det ska bli lite lättare att städa när man är flera och samtidigt får vi tid tillsammans.

Självklart är jag inte alltid på det bästa humöret när detta ska göras framförallt inte om jag behöver påminna barnen om att fortsätta städa. Den här gången var det inte bara det som var problemet. Problemet var också att nioåringen tyckte att det var orättvist. Att hon fick städa mer än sjuåringen som inte var lika “på” under städningen. Det blev en massa diskussion omkring det här med städning men också omkring rättvisa.

Även om jag inte tycker när vi föräldrar använder oss av skuld och skam händer det att även jag tar till dessa otäcka hjälpmedel. I det här fallet säger jag tillslut till min nioåring: -ja men sätt dig du i soffan och se på när jag och G städar om det är det du vill. (I min tanke skulle hon aldrig gå med på det eftersom hennes dåliga samvete skulle få henne att välja att städa igen efter ett tag). Men min nioåring valde att sätta sig i soffan och se på när vi städade. Precis som jag sagt åt henne.

Hon gjorde som jag sa och inte som jag tänkte. Hon kunde ju omöjligt veta att jag försökte räkna ut hur slutet skulle se ut. På ett sätt kändes det bra att hon faktiskt inte gick på mitt dåliga knep. Det får mig att tro att hon inte allt för ofta hamnat i sådana situationer med min hjälp.

Om jag ska vara riktigt ärlig så kan jag berätta att min dåliga stil slutade inte där. Dum som jag var berättade jag dessutom för henne att jag aldrig trodde att hon skulle sätta sig och se på när jag och G städade. Så nu skapade jag inte bara dåligt samvete genom skuldkänslor utan en känsla av skam. Usch! Ibland är jag verkligen inte den mamma jag önskar vara.