Skrik vid hämtning på förskolan

Anta att du har arbetat en full dag med mycket stress och press. Möten med dina medarbetare, chefer, kunder, leverantörer under dagen har inte gått så bra som du hade tänkt dig. Du kanske inte ens hann äta en ordentlig lunch så hungern börjar sätta in nu när du lämnat jobbet. Du har bråttom eftersom du ska hinna hämta x på förskolan och sedan är det matlagning innan alla träningar tar vid. Livet är tufft som småbarnsförälder. När du väl kommit fram till förskolan möts du av x som slänger sig på golvet och skriker i högan sky. Det här kan vara droppen som får bägaren att rinna över.
Vad är det som händer och vad kan vi göra?
Jag brukar under mina föreläsningar ta upp hämtningssituationen och hur jag själv brukar tänka på titeln till låten “Här kommer alla känslorna på en och samma gång”. Barnet har troligen ansträngt sig, precis som vi, med att klara av dagens alla situationer. Det har suttit stilla på sin plats vid matbordet trots att benen ropat “spring”. Det har låtit ett yngre barn få en leksak trots att de själva väldigt gärna velat fortsätta leka med den. Det har varit så trött så att ögonen gått i kors men fortsatt varit vaken eftersom det inte längre får sova på förskolan. Det har varit frustrerande att det bara varit vikarier och ingen som det känt trygghet med och vågat gråta ut hos. Barnet har kämpat en hel dag med att hålla sig flytande, precis som vi. Men så kommer mamma/pappa och allt som hållits inne under dagen kommer ut. Föräldern står för tryggheten. Hos mamma/pappa känner sig barnet trygg och då kommer alla känslorna på en och samma gång. Endel barn kan uttrycka sina känslor under dagen och behöver inte samla dem på hög medan andra barn verkar kunna hålla skenet uppe hela dagen för att släppa ut allt när föräldern kommer.  En liten tanke kan vi ha på hur vi själva gör. Kan vi uttrycka vad vi känner under dagen eller kommer allt fram först när vi är hemma i tryggheten? Värt att fundera på.
Jag vet att du också är trött och slut men jag lovar att det sätt du väljer att möta barnet på kommer att ha stor betydelse för er relation och framtida hämtningar.
Innan du går in på förskolan. Ta några minuter där du ger dig själv lite medkänsla. Berätta för dig själv att du har haft det tufft idag. Du har varit ledsen, arg, besviken eller vad det nu är för känslor du har upplevt. Du känner att dina behov av lugn och ro, respekt, förståelse eller vilka behov det nu än är, inte har blivit tillgodosedda. Tänk att du inte är ensam att känna så här, du hör samman med många fler. Omfamna dig själv och dina känslor. Ge dig självmedkänsla. Ta sedan några djupa andetag och tänk på hur mycket ditt barn betyder för dig. När du ser ditt barn, sträck ut armarna och säg: Vad glad jag är att se dig! eller vad du känner för att säga.
Nu kommer medkänsla för barnets dag in i leken. Ta några minuter och omfamna barnet och alla dess känslor. Tänk på att ni här och nu möts hjärta till hjärta. Två människor som haft en lugn eller tuff dag men som har varandra. De minuter vi ägnar åt att se, höra, bekräfta, respektera och ta barnet på allvar kommer vi att vinna på den fördjupade relation som vi skapar. Tänk på att ett barn som kan klä på sig själv inte behöver bevisa det för dig när ni möts efter en arbetsdag. Låt barnet sitta i din famn och bli påklädd om det är det som behövs. Vår femåriga son har hittills inte haft något utbrott när jag hämtar men jag tar alltid honom i mitt knä och klär på honom overallen. Det är vår stund både på morgonen på väg till förskolan och på eftermiddagen från förskolan. Låt övergången mellan förskola och hemmet ske genom er kontakt. Gör gärna stunden ni reser från förskolan till hemmet och tvärtom till en stund att längta efter. Prata med varandra om saker som berikar era liv. Att säga: skynda dig nu, vi har bråttom, är inte så tilltalande efter en arbetsdag. Om barnet alltid verkar som om det har slut på energi kan det vara idé att ha med tex en banan och om barnet verkar vara trött kan de kanske vila lite extra under dagen även om det innebär att det blir en senare kväll.
Läs gärna Petra Krantz Lindgrens inlägg “Därför finns det inga barn som överreagerar”, där delar Petra och hennes dotter med sig av insiktsfulla tankar omkring att samla på sig känslor under dagen.
Vid ett tillfälle fick jag värdefull information om pedagogers bemötande när jag tog sonen i famnen för att klä av honom en morgon på förskolan och han förmedlade: Här vill jag inte vara!
Det jag har skrivit om i detta inlägg kan naturligtvis också upplevas i andra situationer. Barnet är med om nya upplevelser eller vill inte ställa till besvär för den som har hand om det eller inte känner att det är ok att visa alla känslor. Det kan också vara skolbarn som upplevt mycket under dagen men inte uttryckt det de känner. När de sedan kommer hem “kommer alla känslorna på en och samma gång”. PS! Detsamma gäller vuxna som inte tar hand om saker under dagen utan väntar tills de kommer hem.
Ibland gråter barn vid lämning på förskolan. Jag brukar skilja på gråt för att föräldern ska gå och gråt för att barnet inte är trygg på förskolan. Läs gärna mer här. Jag har också inskolningstips här.
Bidrar mitt inlägg till dig så får du gärna dela det vidare. Tack på förhand!
 
För information om föreläsningar under hösten se mariaklein.se