fbpx

Flyger från mamma eller till världen?

ABBA:s låt Slipping through my fingers får mig att reflektera på min relation med mina barn och framförallt vilka mål jag har som förälder.  Se gärna videon innan du fortsätter läsa.

Från början hade jag nog inte riktigt någon plan. Jag visste att jag älskade barn och därför ville jag gärna bli mamma. Svårare än så var det inte. När jag mötte på utmaningar insåg jag att det var dags att förkovra sig lite mer och sökte mig till litteratur i ämnet. Oprah Winfreys gäst Barbara Colorosos bok “Växa med ansvar” gav mig några mål (uppfostra trygga, ansvarskännande och kärleksfulla barn) och framförallt lite guidning för att nå målen. Det tre tankarna som hon förmedlar följer mig:

Barn har ett egenvärde

Behandla barn som jag själv vill bli behandlad

Om det fungerar och tar hänsyn till barnets och min värdighet, så gör jag det.

Självklart var även “Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul, en bok som lärde mig mycket men framförallt gav den mig ett hårt knytnävsslag i magen. Aningen smärtsamt men väl värt det. Den boken hjälpte mig framförallt att förstå att trotsåldrarna handlade om självständighetsprocesser. Att det var viktigt att jag fick barnen att känna att de blev sedda, hörda och respekterade.

“Det är svårt att lära en gammal hund att sitta” och redan som 21 åring hade jag ganska mycket med mig som gjorde att jag agerade per automatik oavsett om jag ville det eller inte. Fortfarande idag när jag levt dubbelt så länge kommer fortfarande automatiska uttalanden och handlanden som jag inte är så stolt över. Jag lever alltså inte alltid upp till mina mål och tankar.

Första åren är barnet helt beroende av mig men med tiden blir de oberoende. De kan fortfarande tycka att det är skönt att ha ett hem att komma hem till och en famn att gråta ut hos men de är inte längre beroende av mig som mamma. När mina första barn var små bävade jag för den dag de skulle flytta hemifrån. Kände i hela kroppen att det skulle vara en otrolig sorg. Hur skulle jag någonsin kunna släppa dem och låta dem flyga ifrån mig?

Efter ett år i England 2000 insåg jag vilka otroligt trygga, ansvarsfulla och kärleksfulla barn jag hade. Det kändes som om de skulle kunna klara allt efter denna utmaning.

När jag slutligen gick gruppledarutbildningen i Aktivt föräldraskap 2007 inspirerades jag ytterligare i min roll som förälder. Ännu fler bitar föll på plats. När jag skapade mer utrymme för dem att få ta ansvar, valde de att ta mer ansvar.

Många undrar hur det känns när barnet flyttar hemifrån. Om det är sorgligt, svårt att släppa taget. Om det känns som om de flyger ifrån mig, precis så där som jag hade befarat. Jag tror att nyckeln är att försöka träna att släppa taget om och om igen under resans gång. Ju mer vi har tränat desto mer skickliga blir vi. Det börjar med att låta dem välja sina egna kläder och slutar med att de flyttar hemifrån. Vi har tränat mycket genom åren.

Tack vare all träning känner jag att han inte flög från mig när han valde att flytta hemifrån. Visst var jag lite hönsmamma när jag frågade om hemförsäkringar och så vidare men jag kände ingen sorg. Det jag kände var snarare en enorm stolthet. En stolthet över att få vara mamma till en kille som väljer att upptäcka världen på egen hand. Jag känner en otrolig trygghet i att veta att han kommer att klara sig. Det har jag ju redan sett att han gjort i flera år.

Så mitt mål är att skapa förutsättningar för barnen att växa och bli självständiga. Att möta deras självständighetsprocess på ett respektfullt sätt. Att få dem att känna att de alltid har en trygg hamn att komma till. Att jag är deras coach och sparringpartner.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.