Minnesord från oss

När barnens bonusmorfar hastigt gick bort skrev jag ihop en liten text om vår bekantskap med honom. Emelie förfinade texten och läste upp den på Minnesstunden.

Käre Bosse!

Du kom in i våra liv som en vän till min mormor. Till en början var du och mormor bästa vänner och skänkte varandra tröst i livets svårigheter och hittade stunder av glädje i vardagen. I ert engagemang i olika pensionärssammanhang spred ni även glädje till andra. Mormor sjöng i kör och du lärde dig under kort tid att spela dragspel och ackompanjera. Ni skötte tillsammans din kolonilott på 120 kvm och i skogen plockade ni så mycket blåbär, lingon och hjortron att ni behövde köpa en extra frys. En del lämnade ni också till oss så vi fick njuta av det goda som skogen har att bjuda. Vi kommer nog alltid påminnas om din kärlek till mormor när vi bakar söt blåbärspaj och dricker frisk lingondricka. Du hittade tillsammans med mormor en ny passion, att resa utomlands. Ni reste själva, tillsammans med andra pensionärer eller tillsammans med vår familj. För att kunna njuta av dessa resor valde ni att tillsammans lära er engelska och att simma. Du uppskattade verkligen dessa utlandsresor men också turerna till Matsdal och Ankarsund.

Med åren utvecklades er relation från vänskap till kärlek. Den kärlek som ni visade varandra önskar jag att alla människor får uppleva. Jag ler när jag tänker på hur du kunde stryka mormors kind och samtidigt säga några vackra ord. Du var en fantastisk person som vi är tacksamma över att vi fick äran att lära känna. Du var alltid så stilig och öppnade alltid upp för en kram. Du kommer att leva kvar i våra hjärtan. Du är älskad och saknad.