Överskatta inte tvååringens förmåga

En tvååring är endast två år. Något som borde vara självklart men inte alltid är det. Det kan vara värt att säga, en tvååring är endast två år, om och om igen för dig själv när du ställer krav på din tvååring som hen uppenbarligen inte kan leva upp till. Du kan förklara hur pedagogiskt och logiskt som helst vad hen får och inte får göra. Hen kommer ändå inte att kunna leva upp till dina förväntningar. Inte för att hen inte vill utan för att hen inte kan.

När inte hen kan leva upp till dina förväntningar kanske du blir arg och skäller. Om barnet då skrattar dig rakt i ansiktet vill jag att du tänker på att skratt är ett sätt att hantera en obehaglig känsla. Skrattet är inte en medveten handling för att håna dig. Skrattet påminner dig om att barnet är två år och behöver att du ser, hör, bekräftar, respekterar och tar hen på allvar. När vi blir arga skyddar barnet sig själv genom att stänga av. När jag låter två vuxna göra en övning där den ena är “barn” som sitter på en stol och den andra är “vuxen” som skäller så brukar sällan barnet minnas vad den vuxna sagt. De stänger helt enkelt av. Jag tror att barnet kommer att minnas känslan av rädsla men inget av det vi säger. Barn lär sig när de känner att vi finns där för dem. När vi visar medkänsla och förståelse. När vi sätter ord på deras känsla och behov och tillsammans försöker hitta lösningar. Utgå ifrån att barnet försöker tillgodose ett behov och försök hitta andra sätt att tillgodose det behovet på. Vilket behov försöker barnet tillgodose? Läs gärna mer om behoven bakom beteendet här. Ett barn som puttar ett annat barn kanske försöker tillgodose sitt behov av integritet. Det puttar undan någon som kommer för nära. Kanske är det behovet av lek, de har sett andra barn leka kull. Kanske är det behovet av kontakt, de puttar och den andra ger ljud ifrån sig. Eller de puttar och då kommer mamma springandes. Jag minns en mamma som berättade att hon en gång hade fått svar på frågan Varför? Barnet bet sitt syskon och mamman frågade varför. Barnet svarade: För då kommer du. Det går för övrigt rysningar genom min kropp när jag hör föräldrar säga: “Hen vill bara ha uppmärksamhet” och ignorerar barnet. Alla människor vill bli sedd, hörd, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Sätt ord på behoven och försök tillgodose dem istället. Sedan kommer vi till frågan: Vid vilken ålder gör vi allt rätt?

Under hösten 2021 föreläser jag i Skellefteå, Övik, Härnösand, Uppsala, Norrköping, Jönköping, Skövde, Linköping, Falun, Västerås och Eskilstuna.