"Jag vill inte" är också ett NEJ!

Hur kan han inte gilla att kramas? var vår då sexårings kommentar när han sakta men säkert insåg att hans lillebror inte gillade att kramas i samma utsträckning som han själv.
Sonen ville gärna krama mycket och visa hur mycket han tyckte om sin lillebror men oftast visade lillebror tydligt att han inte ville. Klart storebror blev frustrerad och tyckte att en kram kan han väl få ge. Vi var väldigt tydliga med att han trots att han inte kunde säga NEJ visade NEJ och därför skulle vi respektera det.
I början av mitt föräldraskap kunde jag säga:  ge … en kram (när hen skulle gå hem) eller om jag inte fick en kram visa att jag blev ledsen och då kom naturligtvis barnet för att trösta.
Numera tänker jag att en kram är något som jag tycker ska både ges och fås i samförstånd. En vuxen kan alltid fråga om den kan få en kram men barnet kan välja om det vill kramas eller inte. Att använda oss av barnets empati för att få en kram känns inte  som något jag tror bygger starka och trygga relationer utifrån ömsesidig respekt.
På ett sätt kan man säga att vi genom att ha respekt för andras önskan om att kramas eller inte är lär våra barn ett första steg omkring det som de så småningom kommer att mötas av. En dag kommer de att själva vilja ha sex eller att deras partner vill ha sex och då vill jag att de ska känna att det är viktigt att båda vill ha sex. Att om den de träffar på en fest eller den de har en relation med säger NEJ eller Jag vill inte eller visar med sitt kroppsspråk att de inte vill så ska de respektera det på samma sätt som de ska veta att de själva har rätt att säga NEJ om de inte vill. Rätten att bestämma över sin egen kropp är otroligt viktig att förmedla. Att vi är ärliga med vart våra gränser går men också nyfikna på vart andras gränser går och att vi respekterar dessa gränser.
Lillebror fick välja själv om han ville ha eller ge en kram när han var liten och nu när han är större (snart 4) väljer han också själv. Jag kan meddela att han numera är betydligt mer frikostig i sina kramar till storebrors förtjusning.
Personligen har jag lärt mig en till lärdom av att skriva detta blogginlägg. Jag kommer även att fråga vuxna innan jag kramar dem. Jag gillar att kramas när jag möter någon, även om den någon är en ny person för mig men jag har inte varit så noga med att fråga om jag får krama dem. Det kommer jag att börja med nu! Fast om deras kroppsspråk tydligt visar att de är på väg att krama mig (ni vet armarna lite utsträckta och de kommer väldigt nära) då kommer jag bara ta emot och ge utan att fråga ;o)
Läs gärna också om hur tokigt det kan bli om vi säger till våra barn att säga förlåt och ge varandra en kram. http://mariaklein.wordpress.com/2013/10/01/kram-som-forlat/
Tack för att du valt att läsa mitt inlägg, det bidrar till mig. Om mitt inlägg bidrar till dig får du gärna sprida det vidare.