Accepterad femminutersmetod?
I min roll som familjecoach möter jag sällan föräldrar som förespråkar femminutersmetoden där föräldern lämnar barnet skrikande i spjälsängen när det ska sova. Det är ganska uppenbart numera att det inte är ett naturligt sätt att förhålla sig till att skapa trygghet när barnet ska sova. De flesta förstår att skrika sig till sömns i ensamhet inte är skönt varken för vuxna eller barn. Sömn är något som vi alla har behov av och därför är det viktigt att skapa positiva sömnupplevelser helt enkelt. När barnet ropar efter kontakt i sängen ger de flesta vuxna barnet kontakt. De plockar upp barnet när det är ledset. De kanske lägger sig med barnet tills det har somnat. De låter barnet somna i famnen. De sätter sig bredvid spjälsängen och håller barnet sällskap efter att det har tröstat barnet.
Jag upplever att det istället blivit ännu mer vanligt med en “accepterad femminutersmetod” som kan pågå betydligt längre än fem minuter. Fler föräldrar än tidigare söver sina barn skrikandes i vagnen istället. Dag ut och dag in lägger de sina barn i vagnar och går på sovpromenader eller skrika-sig-till-sömns promenader. Jag tänker att detta inte heller skapar direkt positiva sömnupplevelser. Det är dessutom värre än femminutersmetoden enligt min åsikt. För här ser barnet föräldern ignorera dem trots att det skriker. I den gamla traditionella metoden ser ju inte barnet att föräldern är där och faktiskt ignorerar deras skrik.
Jag har också förstått att en del föräldrar tror att barnet kommer att sova hemma på samma sätt som de sover på förskolan. Både när det gäller tid att somna och längd att sova. Många barn somnar relativt snabbt och sover relativt länge på förskolan för att de faktiskt är trötta efter en förmiddag i en barngrupp. När de är hemma är de inte lika trötta. Ju äldre barnet blir desto mindre sömn verkar de dessutom behöva. Ibland kan det vara svårt för oss vuxna och anpassa oss till att barnet är vaken mer än tidigare.
Att barn sover mer på förskolan än hemma ställer också till det när det gäller längden som vuxna tycker är barnet ska sova. Allt för ofta kräver föräldrar att förskolepersonalen ska väcka barnet efter tex 30 minuter. Kanske går det bra när barnet sover hemma men när personalen försöker väcka ett trött barn efter 30 minuter är det nästan omöjligt.
När det gäller barn som sover i vagn såg jag för en tid sedan en vagn med en 1,5-åring i som skrek. Vagnen var ställd en bit ifrån en innebandymatch. Jag tänkte att någon kanske missat att han hade vaknat. Jag frågade en vuxen som stod fem meter ifrån ifall den visste vems barn det var. Den svarade: Det är mitt barn, låt han vara. Barnet skrek betydligt längre än fem minuter.
