Att gå från A till H i en relation

Att vara i en relation är så otroligt berikande men kan också bli otroligt tärande. När vi är vuxna så kan vi välja att gå in och ur relationer till andra vuxna lite hur som helst men när vi blir föräldrar då har vi inget val. Den dag vi bestämmer att vi vill bli föräldrar bestämmer vi också att i resten av vårt liv ha en relation till denna person. Ja, nu menar jag både den vi väljer att skaffa barn med och det barn som blir till som följd av vår relation.
Jag gillar beskrivningen som Carola och Lina på CaroLina-Akamin gör av detta fenomen i deras inlägg som gäller relation mellan häst och människa.

Finna Jag och Du och Vi
-bli ett utan att bli tärande
En balanserad relation är en enhet, som består av två balanserade enheter. Tänk detta som 50/50. Om vi lutar oss mot varandra, två skadade som söker tröst, så kommer det se ut att fungera. Men det uppstår snabbt obalanser i en relation där man gör sig beroende av den andre. För vad händer när den ene ger vika och den andre rasar in? 30/70.
Jag ser detta ofta i relationen häst och hästägare. När ägandeskapet växer till ett sådant ansvar, att hästen inte lägre får utrymme att vara sin egen. När människans kärlek övergår till kontrollbehov, och hästen blir dels människans allt, dels ska skyddas ifrån skador. Hästen tillåts inte längre utforska sitt liv, lära av sina misstag. Den nära relation som kunde fått båda parter att växa och blomma, har blivit tärande. Hästen drar till sig skador vilket bekräftar människans behov att skydda den än mer.
Ofta finns också uttalade “Min häst kan inte ….” oavsett om det gäller att hoppa tio centimeter högre eller att gå förbi en soptunna. Människan har bestämt hur hästen är och återskapar därför denna begränsade häst igen och igen.
Hur gör jag mig fri från detta?
Anledningen till att du använder någon annan som stödben, är att du inte litar på din egen förmåga eller känner kärlek till dig själv. Detta i sin tur kan även leda till skuldbeläggning. “Det är mitt fel att min häst ….”. Bryt detta! Bryt ditt kontrollerande av både dig och din häst. Låt hästen vara sin egen, klipp “navelsträngen”.
Låt Du vara Du – älska dig själv, var lycklig, fatta beslut som gör dig lycklig, stark, självgående, sprudlande!
Där, på den plattformen, kan ni förenas till att bli ett på ett Närande sätt.
Alla relationer i ditt liv är trots allt bara tillfälliga. Även om de kommer igen och igen, så kan du inte styra hur länge det blir den här gången. Känn lycka över att få vandra tillsammans här och nu, och känn lycka över att du även vandrar ensam. Även hästen vandrar ensam på sin livsplan.
– Lina Zacha – CaroLina-Akademin –

När jag läste detta minns jag några ord som jag och min man tillsammans valde att skriva i en bok vid ett bröllop. Vi skrev om betydelsen av att gå från en A-relation till en H-relation. A är när vi lutar oss mot varandra och är fullständigt beroende av varandra. H är när vi utvecklas var och en för sig men också tillsammans genom kopplingen mellan oss. Lina skriver också om betydelsen av att inte bestämma vad den andra kan och inte och istället med intresse vara nyfiken på den andra personen. Vem är hen? Vad känner hen? Vad tänker hen? Vad behöver hen? Vilka drömmar har hen? samtidigt som vi är ärliga med vem vi är. När vi växer tillsammans men ändå var och en för sig kan vi säga att vi bygger upp en stege som sträcker sig längre och längre upp. H:et blir en stege med ständiga kopplingar mellan oss ju mer vi växer. När det gäller relationen med våra barn är den här processen avgörande för att barnet ska kunna bli oberoende av oss. Vi behöver utveckla oss själva och barnet ska få möjlighet att utvecklas. Det är vårt ansvar att relationen blir ett H och inte ett A.
#blogg100