Att leda från hjärtat

Att leda från hjärtat är inte alltid lätt. Ibland så kommer ord ut genom munnen som jag helst inte vill ska få möta mina barns öron. Ibland säger jag en sak men menar en annan. Ibland väljer jag att inte lyssna på barnen med empati. Ibland så blir det helt enkelt inte ömsesidig respekt som förmedlas.
Ibland när barnen kommer på mig med att inte följa mitt hjärta och vara ärlig så kommer krigaren i mig fram. Jag tänker minsann inte erkänna att jag inte är ärlig och att jag inte lyssnar med empati. För om jag gör det då behöver ju jag ta ansvar för det. Usch vad jobbigt.
Ibland så blir jag påmind på det mest märkliga sätten om att jag behöver känna inåt och fråga mitt hjärta vad jag egentligen vill om jag tänker på ärlighet, empati och ömsesidig respekt.
Sist det hände var jag på väg att koka potatis och steka fiskpinnar när denna potatis i form av ett hjärta påminde mig om att vi faktiskt skulle åka och äta pizza. Det som jag sagt att jag skulle ha gjort om jag bara hade haft med mig plånboken när vi på väg hem från fotbollen passerade pizzerian. Dottern som cyklat till fotbollsträningen med den nyckel jag glömt på köksbordet skojade att hon tagit med min plånbok och jag sa att om hon hade haft den med hade vi ju kunnat äta där. Fast det var något jag sa när jag insåg att hon inte hade med min plånbok. Jag tycker det är alldeles för dyrt och onödigt att äta pizza.