Att vara tonårsförälder är inte alltid så lätt

När våra barn närmar sig tonåren testas våran relation ordentligt. “Tonåringen går igenom en period av kroppslig förändring men också en fullständig “ommöblering” av hjärnan. Det är som Lars H Gustafsson skriver i sin nya bok “Relationsrevolutionen” att det är lätt att vi underskattar betydelsen av den hormonstorm som tonåringens inre kommer att vara med om. Deras sexualitet väcks på allvar till liv men deras känsloliv kommer också i svängning. De blir både hatiska och förälskade, både arga och kärleksfulla och svängningarna mellan ytterligheterna går snabbt.

Jag tänker att tonåringen går igenom en stor förändring både kroppsligt och mentalt. Vi föräldrar kanske inte känner igen dem och uttrycker detta vilket skapar ytterligare frustration för tonåringen som ställer sig frågor:  Vem är jag? Vad är meningen med livet? Är jag värdig kärlek? Är jag tillräcklig?

Tonåringen kan känna sig ensam i en värld som inte förstår de utmaningar som de ställs inför. De kanske möts av kommentarer som: Det finns de som har de värre. Själv minns jag “Tänk på barnen i Afrika” som kastades på oss när vi klagade som ungdomar.

Precis som i andra utmaningar när det gäller föräldraskapet tänker jag att fokus för min del ligger på att underhålla relationen och inte låta något eller någon komma i mellan.

Hur kan jag berika vår relation? Hur möter jag min tonåring på morgonen? Hur möter jag min tonåring efter skola och jobb? Vad kan jag som förälder göra för att fortsätta ha kontakten? Jag vill vara tydlig med att jag värnar relationen till min tonåring men det innebär inte att jag skulle släppa på mitt föräldraansvar. Jag är fortfarande ansvarig för att fatta “obekväma” beslut som tonåringen ännu inte är mogen att fatta själv.

Jag tänker också att vi kan få lite vägledning om vi funderar på vad vi själv behövde när vi var tonåringar. Vad gjorde våra föräldrar som var bra? Vad hade de kunnat gjort annorlunda? Om vi idag skulle gå igenom samma förändring som våra tonåringar vad skulle vi ha önskat? Kanske lite omtanke och kärlek.

Precis som i alla relationer är det viktigt med NÄT.

• Nyfiken på vad den andra tycker, tänker, känner, behöver och önskar.
• Ärlig med vad jag tycker, tänker, känner, behöver och önskar.
• Tillsammans hitta lösningar som tillgodoser både den andras men också mina egna behov.

Men vi föräldrar är ju inte heller mer än människor och kan behöva lite kärlek och omtanke. Det är inte alltid våra tonåringar kan ge oss detta då de är fullt upptagen med sitt eget kaos. Men vi kan alltid ge oss själva lite självmedkänsla. Att inse att jag inte är ensam om mina upplevelser. Det finns fler tonårsföräldrar som är med om liknande saker. Jag kan omfamna mig själv och visa mig medkänsla på samma sätt som jag kan visa min tonåring medkänsla. Jag är tillräcklig och värd att älskas. Jag kan sätta ord på mina känslor och behov och förmedla dem till min omgivning.

Ingen är tankeläsare och få är minnesmästare

Vi kan behöva upprepa våra önskemål.

…………………

Jag kommer att föreläsa i Linköping den 12 april och önskar att ni berättar det för alla tonårsföräldrar (som har barn från 10 år och uppåt) som ni känner i och omkring Linköping. Det finns ett event på Facebook som ni gärna får dela. “Du fattar ju ingenting” Tack på förhand!

Eller så delar ni denna länk för anmälan och information: https://simplesignup.se/event/73747-du-fattar-ju-ingenting-att-vara-tonaarsfoeraelder-aer-inte-alltid-saa-laett

Den 21 maj är det dags för mig att åka till Nyhamn söder om Skellefteå för att tillsammans med andra föräldrar reflektera och utveckla våra relationer med tonåringar.

Anmälan: https://simplesignup.se/event/76395-du-fattar-ju-ingenting-att-foerstaa-tonaaringen-och-skapa-kontakt