Barn eller vän, vad är skillnaden?
Följande hände på ett badhus långt ifrån Umeå ;o) En mamma fixar med håret, klär sig och pratar i mobilen medan pojken ca 5 år gammal sitter på golvet och klär på sig. Efter en lång tystnad tittar pojken upp på sin mamma och säger: Har jag varit duktig idag? Utan att titta på sonen svarar modern: Ganska. Efter ytterligare tystnad säger mamman: Kom så får du hårgelé. Varför då? frågar pojken. Mamman svarar: För att bli snygg, de är inte gift för då skulle jag väl inte ha det i håret.
På en mataffär hände följande: Barnen ca sju och nio år gamla står vid slutet av kassabandet. Pappan som börjar packa matkassarna säger: Stå inte bara där, skicka brödet, jag når ju inte det. Har jag inte sagt att du ska packa x före y. En tonåring är påväg att packa godispåsarna lägst ner i påsen. Pappan utbrister: Men det vet du ju att det inte är någon idé att packa den underst. De är lika bra de får påsarna på en gång annars blir det ett himla liv.
Kan du aldrig lyssna?
Måste du alltid tjata?
Det förstår du väl.
Du har teflonhjärna, all information rinner av dig.
Kan du aldrig göra som jag säger?
Hur länge skulle en vän fortsätta vara vår vän om vi lät så här?
