Barnets perspektiv

Att vara genuint intresserad och nyfiken på vem barnet är tror jag får vårt barn att växa inombords. Jag tror att de känner att någon som betyder mycket för mig tycker att jag är viktig. Någon som jag ser upp till är intresserad av min åsikt inom olika områden. Vad jag tycker, tänker, känner, behöver och önskar har betydelse.
Jag gillar Lars H Gustafssons beskrivning av tre principer i boken Växa-inte lyda. Hur vi som föräldrar kan agera på olika sätt när barnet tex klättrar upp i en klätterställning. När de kommit högst upp och ropar Hej mamma! Hur reagerar vi då?
Jag känner igen mig själv i början av mitt föräldraskap när han beskriver Försiktighetsprincipen. Jag var så otroligt orolig för att barnet skulle skada sig så jag skulle nog ha sagt: Var försiktig, så du inte faller ner. Vilket säkert fick mitt barn att tänka på att det viktigaste är att vara försiktig. Fortfarande är jag säkerhetsmedveten men då jag vet att lekplatser är skapade för barn och om de är stora nog för att komma upp känner jag mig trygg i att de kommer att fixa att leka i den.
Jag känner också igen mig vid hans andra exempel: Duktighetsprincipen. Den perioden i mitt föräldraskap när jag trodde att det var viktigt att jag berättade för mina barn att de var duktiga. Det fick säkert mina barn att tänka att det viktigaste är att vara duktig.
Jag känner också igen mig i hans tredje exempel: Storstensprincipen. Att alla barn skulle få ha en egen stor sten att betrakta världen ifrån. Och att alla barn skulle få ha någon som var intresserad av att lyssna på hur de betraktade världen uppifrån storstenen. Vad ser du? Hur långt kan du se? Hur känns det? Och andra nyfikna frågor.
Jag hoppas att jag mer och mer försöker använda mig av den här principen, eftersom jag tror att den får barnet att utvecklas allra mest. Att de upplever att jag är intresserad av deras upplevelse. Att jag vill betrakta världen utifrån deras perspektiv. Att jag är intresserad av vad de ser och hör. Att jag vill veta vad de tycker och tänker. Att jag är nyfiken på vad de känner och behöver. Jag vill också veta vad de drömmer om och vad som får deras hjärta att klappa lite extra. Numera när något barn ställer en fråga så brukar jag i första hand bolla tillbaka frågan så att de får chans att svara. Det kan bli väldigt intressanta dialoger.
Jag har tidigare reflekterat över det här med att stärka barns självkänsla bland annat här och här. De flesta av mina inlägg handlar om just att stärka barns självkänsla genom vårt förhållningssätt. Att vi är nyfikna och intresserade samtidigt som vi är ärliga med vem vi är. Framförallt är det viktigt att vi är öppna för våra barns känslor och behov.
Varje barn är unik och jag vill lära känna var och en av dem.
#blogg100