Belöningar, för vems skull?
Jag är säker på att mina barn ibland skulle ha uppskattat belöningar och då framförallt pengar. De skulle ha kunnat köpt vad de vill för de pengar som de “tjänat”. Jag minns när sonen kom och berättade för mig att en kille i klassen fick 200 kr per MVG. Han hade nog räknat ut att han skulle kunnat samla ihop en rejäl summa eftersom han hade MVG i alla ämnen och haft det i några år med undantag för ett visst fysikbetyg. Jag tycker nog personligen att hans eget mål att få MVG för att komma in på sin drömutbildning var en betydligt bättre motivationsfaktor samt att han stolt kunde tänka att det här hade han gjort på egen hand och inte pga att han fick pengar. Att ha gjort något för sig själv är värt så mycket mer. Lusten att lära kommer inifrån.
Jag använder belöning, i form av godis, när min tre åring ska ta medicin som smakar illa. Jag inser vilken kraft en muta kan ha. Framförallt om det är något som de verkligen tycker om. Tänk att de stoppar i sig illaluktande, otäck medicin för lite godis. Klart att belöningar kan få ett barn att göra sådant som de inte gör annars. Men det här har naturligtvis ett pris.
Jag funderar också på för vems skull dessa belöningar ska ges. Väldigt ofta tror jag att det är för föräldrarnas skull. De vill ha saker gjorda och att barnet ska uppträda på visst sätt för förälderns skull.
Jag har tidigare skrivit om belöningar här:
Och Petra Krantz Lindgren har idag publicerat följande i ämnet: http://petrakrantzlindgren.se/2013/03/25/darfor-ar-jag-kritisk-mot-beloningssystem-for-barn/
Det jag skulle vilja tillägga är att vi behöver tänka på barnets självkänsla och vad som får den att stärkas. Barn har precis som vuxna behov av att känna sig kompetent, att den känner samhörighet och en stark känsla av autonomi. Dessa behov behöver inte stärkas med hjälp av belöningar.
Jag tycker också att vi verkligen ska tänka oss för innan vi använder manipulation oavsett vilken relation vi pratar om.
Att ge oss själva belöningar, har jag inget emot. När jag har jobbat riktigt hårt brukar jag belöna mig själv med en hel dag med yngsta sonen. Det är jag väl värd! Självklart får han välja själv om han vill vara med mig den dagen eller om han hellre vill vara på förskolan. Hittills har han alltid valt att vara med mig.
