Endel av er har säkert redan hört den här berättelsen men jag skriver den för er som inte hört den förut ;o)
Min dotter Emelie var fyra år och inne i “prinsessperioden” och för henne precis som för många andra så är den perioden så verklig att hon verkligen trodde att hon var en prinsessa. Även om fröknarna på förskolan ibland sa: Idag har hon verkligen inte varit någon prinsessa, så var hon ändå alltid en prinsessa. På hennes första förskola tyckte de att hon var svår att få att städa och när hon krånglade var hon ju ingen prinsessa. För prinsessor gör ju alltid som man säger, eller? Och prinsessor älskar ju verkligen att städa, eller?
Det var samma förskola som hade en “skämssoffa” i köket och skällde ut fyraåringar som inte delade med sig rättvist av frukt som de egentligen inte fick ta med sig och som lät barnen sitta och se på när de övriga åt frukost ifall de inte kom på en gång när fröknarna ropade. Ja samma förskola som vi tillslut bytte ifrån och fick betalningsfri månad för en ny inskolning på en annan förskola.
Hur som helst på väg till den nya förskolan frågar Emelie: Hur blir man en prinsessa?
-Man gifter sig med en prins eller föds av en drottning svarade jag.
Snabbt räknade hon ut att det skulle dröja innan hon kunde gifta sig med en prins så då sa hon:
-Är du en drottning?
Med minnen av hur jag lurat vårt äldsta barn genom att envisas med att tomten fanns kände jag att det var viktigt att vara ärlig.
-Nä, tyvärr jag är ingen drottning.
-Då är du nog inte heller min mamma.
Vi promenerade vidare och då sa Emelie:
-Jag föddes av en drottning som av någon anledning inte kunde ta hand om mig så då fick hon välja en reservmamma och hon gjorde ett ganska bra val.