Datorförbud i sex veckor!

För en tid sedan satt jag på en föreläsning om barn och ungdomars trygghet på nätet. En vuxen räckte upp handen och förfärades över hur många timmar barn i genomsnitt ägnar sig åt nätet och kände oro inför eftersatt skolarbete. Jag kunde som vanligt inte vara tyst så jag räckte upp handen och sa: När jag var tolv år ägnade jag flera timmar per dag på stallet och då var det ingen som klagade.
Jag tror att det går att ha ett brinnande intresse för något och samtidigt klara skolgången. Det ena utesluter inte det andra.
För mig var hästar mitt stora intresse och för mina barn är det nu Fifa-15, wii-spel och olika youtubefilmer som är deras intresse. Är det rimligt att förbjuda dem att spela under semestern?
Jag funderar på hur jag skulle ha reagerat ifall mina föräldrar hade sagt att jag hade hästförbud under vardagarna och framförallt under sommaren. Jag tror att jag skulle ha blivit väldigt ledsen och undrat varför de hatade mig. De skulle haft svårt att få mig att tro att de gav mig hästförbud för att de älskade mig så mycket. De om någon borde ju vetat att jag älskar hästar och om de älskade mig skulle de väl stödja mitt intresse. Jag tänker tillbaka på vad hästarna betydde för mig. Det var de som fick mig att längta till nästa dag och som motiverade mig att sitta barnvakt, sälja DN och jultidningar. Min dröm var en egen häst och nu ville de ta mina hästar ifrån mig.
Om mina föräldrar hade gett mig hästförbud hade jag upplevt det som ett smärtsamt straff. Det hade känts hela vägen in i hjärtat. Jag hade blivit ledsen, arg och bitter. Jag antar att barnen skulle känna liknande om jag införde datorförbud.
Datorer, mobiler och spelkonsoler är här för att stanna. Det gäller att hitta lösningar som tillgodoser både barnets och våra behov. Det är en utmaning och samtidigt en möjlighet.
Jag får erkänna att vi inte ger barnen fri tillgång till dator, mobiler och tv då det finns fler behov som de behöver få tillgodosedda men de ägnar ändå rätt många timmar om dagen åt detta intresse. Jag förstår att de njuter av dessa stunder och att de gillar detta på samma sätt som jag gillade hästar. Och ska sanningen fram gillar jag själv att sysselsätta mig vid en dator eller mobil så jag kan förstå dem bättre än vad mina föräldrar kanske kunde förstå mitt hästintresse.
Jag förstår hur mycket wii-spel betyder för vår femåring när han blev helt förkrossad när han trodde att han aldrig skulle få spela mer. Han gick och la sig i sängen, drog täcket över huvudet och grät. Det var svårt för mig att få kontakt med honom men när jag väl förstod vad han trodde kunde jag förstå hans reaktion. Jag bekräftade hans känslor och kunde tillslut få kontakt med honom igen. Jag berättade för honom att jag vet att han tycker det är väldigt roligt att spela wii och att jag aldrig skulle ta ifrån honom hans intresse.
Barn anpassar sig till de beslut vi genomdriver som tex datorförbud, men det betyder inte att det inte påverkar vår relation negativt.
Självklart vill jag slå ett slag för tid tillsammans när vi har semester men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi kan umgås och berika varandras liv och hinna ägna lite tid åt det som just nu är vårt intresse.
Jag ryser när jag tänker på Dr Phil och hans: “Know your child´s currency” och använd det för att styra barnets beteende. Tänk om vår partner använde sådana styrmedel på oss. Inte trevligt.
Vill du att jag ska komma till er kommun och inspirera föräldrar och pedagoger om likvärdiga relationer där både vuxna och barn blir sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar? Jag kan komma till förskolor och skolor eller om någon vill arrangera en öppen föreläsning. Jag erbjuder också studiedagar. Skicka en adress till mig så skickar jag min folder med mina aktuella föreläsningar. info@mariaklein.se
Om mitt inlägg bidrar till dig får du gärna dela det vidare, prenumerera på inläggen eller följa mig på Facebook, Familjecoachen, för inspiration när det gäller relationer.