En gåva till mig

Varje barn kommer till oss med en gåva. Det är upp till oss att upptäcka vad gåvan är och vad vi kan göra av den.

Jag brukar använda det tänkandet när jag utmanas i mitt föräldraskap.

Våra barn är fantastiska läromästare om vi vågar ta till oss av de lärdomar som de förmedlar. Väldigt ofta är egenskaper som vi retar oss på hos våra barn, egenskaper som vi själva har Jag tänker tex på tjurighet. Det är vi som själva är tjuriga som reagerar starkast på tjuriga barn.

När vi väl har identifierat de egenskaper som våra barn försöker synliggöra för oss kan vi lära oss något av det. Hur ser vi på egenskapen? Tjurighet skulle jag kunna omformulera till envishet. Finns det något bra med envishet?

Ja, den egenskapen hjälpte mig väldigt mycket när mina klasskamrater på gymnasiet skulle få mig att dricka alkohol på skolavslutningen. Jag sa envist nej tack. Jag minns än i dag hur en av de coola erbjöd sig att vara nykter bara jag drack.

Kommer mitt barn att ha nytta av envishet?

Ja, absolut. Den egenskapen kommer hjälpa mitt barn att envist fortsätta att försöka nå sitt mål även om det möter på motgångar. Envisheten kommer att hjälpa till när barnet utsätts för grupptryck och faktiskt inte vill det gruppen föreslår.

Att reflektera omkring envishet är en av de gåvor jag fått från mina barn. Tack för den lärdomen.

Vilken egenskap retar du dig på och kan lära dig något om?