En vacker minnesstund

För snart en vecka sedan hade vi Minnesstund för barnens bonusmorfar. Den tog ca 30 minuter. B, fem år, ville gå hem ganska snart och ville inte ha den ros som var och en fick för att sätta i en vas medan de sa några ord. Vi valde att låta honom spela på en mobil och efter en stund ville ha ställa sin ros i vasen samtidigt som han sa något kort. Innan vi lämnar rummet springer B fram till fotografiet på bonusmorfar och säger: Busunge! De brukade kalla varandra för det. Efteråt berättade han för mig att han tyckte det var en lång stund för att vara en Ministund (hans tolkning av minnesstund). När han ska sova på kvällen väcker han mig och är ledsen och säger: Jag skulle ha sagt “Jag älskar dig väldigt mycket Bosse” när jag ställde rosen i vasen. Jag berättade att jag visste att Bosse även älskade honom väldigt mycket och att det fanns extra rosor hemma hos mormor som han kunde använda och säga det han ville. Han lade sig till rätta och somnade. Jag har tidigare gjort inlägg om Bosses lekfullhet men även om min mammas. Insåg just nu att de hade samma titel.

Det blev en vacker minnesstund där vi började med att tända varsitt ljus och sedan sjöng vi tillsammans “Låt mig få tända ett ljus”. Lisbeth Fors Malm sjöng sedan solo “Håll mitt hjärta”. Bosse hade för några veckor sedan berättat vilken som var hans favoritpsalm så vi sjöng “Blott en dag”. Alla barn och vuxna kan sjunga “Vem kan segla förutan vind” så det sjöng vi innan vi läste några dikter. Min svärmor läste “Tack för din alltid så hjälpsamma hand” och sedan läste Emelie “Minnesord från oss“. Var och en fick säga något om de ville medan de placerade en ros i en vas. När alla var klara sjöng vi “Där rosor aldrig” dör.