Felicia, Anna Wahlgrens dotter – vilken modig kvinna

Min äldsta son ropade på mig från vardagsrummet och på hans röst kunde jag känna att nu är det något viktigt han vill säga. Jag går i rask takt till honom och han berättar om följande artikel i Aftonbladet.

Medan han pratar känner jag hur jag får gåshud på hela kroppen. Äntligen bekräftas det jag har känt under 20 års tid. Att den uppfostran som Anna Wahlgren förmedlar i sin “Barnabok” inte är hela sanningen. Att boken är mer en bok för att föräldrar ska få det så lätt som möjligt och inte en bok som är skriven för barnens skull. Den känsla som jag har haft varje gång jag har slagit upp denna bok och försökt förstå varför så otroligt många föräldrar har haft den som sin bibel bekräftas. En känsla av olust och förvirring.

Jag började ganska tidigt diskutera föräldraskap på sidan Föräldranätet som numera heter Alltförföräldrar, förvånades jag över att Anna fick vara expert på den sidan. Att hon fick ge råd som att man skulle tvätta svärande barns mun med tvål och vatten. Där hon beskrev att hon gjort på detta sätt och det fungerat. När hon sedan blev anmäld svarade hon att hon bara skojade. Jag har upplevt att hon ofta tagit hjälp av humor för att komma undan väldigt mycket.

Jag ser på hennes dotter och tänker på vilka effekter hennes bok kommer att få. Hur kommer hennes mamma att möta henne i det här?

Ju mer jag tänker på det, desto mer modig tycker jag att hon är. Tack Felicia för att du har modet att berätta hur det verkligen var att växa upp med Barnaboksmodern.

Nu är det säkert någon som säger att det här är ju bara hennes upplevelse och vad är det som säger att hon talar sanning. Ja, vad är sanningen? Jag ser det som att alla människor har sin sanning av verkligheten och för min del bekräftar hennes historia det jag alltid har känt inombords.

Nu är det här ett av hennes barn som har beskrivit sin upplevelse av barndomen. Jag vet mycket väl att syskon kan uppleva sin barndom på helt olika sätt beroende på vilken roll de har haft i familjen. Jag vet också att väldigt många barn är otroligt lojala mot sina föräldrar och skulle aldrig välja att offentligt berätta om negativa upplevelser. Så varför väljer Felicia att offentligt beskriva sin barndom på ett sätt som inte överensstämmer med den uppfostringsbok som hennes mor har skrivit? Om hennes barndom inte hade bestått av det hon beskriver, skulle hon då välja att offentligt hänga ut sin egen mamma?

Boken går att köpa här.

Medialänkar: Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten