Hjärtat i halsgropen

Fick hjärtat i halsgropen när jag läste min dotters inlägg idag: “Hur fantastisk en relation än må vara i början, så är den ibland dömd att blekna. Egentligen är det ingens fel i det här fallet–det handlar om vilka vi är. Ibland inbillar man sig att det måste vara för evigt, och lär sig leva med saker som egentligen bara bygger upp till bitterhet och irritation. Man tänker kanske också att jo, visst går det att bryta upp och leta nytt, men man skjuter liksom upp det för det har blivit en del av vardagen, med alla sina skavanker. Det är svårare än man tror att släppa taget, gå vidare och börja om annorstädes, och när man väl tar steget så får man ändå tankar som att “jamen min förra kunde ju det här och funkade sådär”, men djupt innerst inne vet man att nej, den förra kunde inte vara evig. Det betyder inte att det vi hade var obetydligt, bara att ett kapitel är slut och ett nytt börjar. När den nya sedan faktiskt klarar av att ansluta till lokalbussens trådlösa nätverk, det är först då man på riktigt vet att man gjorde ett bra val, att man faktiskt kan bli minst lika förälskad en andra gång. Att den andra kärleken är lika legitim som den första. Så jag säger “hej” till min nya acer aspire, och “glad pension” till min gamla HP-trotjänare. In other news, idag åker jag till min älskling i Framnäs för lite kärlek människor emellan.” Jag är glad att Emelie ska hjälpa mig med min bok. Hon har ett fantastiskt språk och kan verkligen dra in läsaren i historien. Jag är också glad att jag umgicks med Emelie på morgonen och visste hur mycket hon längtade efter sin älskling därför visste jag att det inte handlade om honom. Samtidigt hann jag fundera över hur jag kunde missa att hon hade en relation med någon som skulle brytas. Får inse att datorerna är en stor del av våra liv 😉
Historien publiceras med Emelies godkännande.