Hon vill bara ha uppmärksamhet!

Jag försöker få kontakt med min man när han ser på hockey. Det verkar som om han inte hör mig så jag höjer rösten för att kanske lyckas nå fram. Men ingenting händer. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag höjer rösten han lyssnar ändå inte. Hans agerande att välja att inte höra är välplanerat. Då han fått tipset att om hon (dvs jag) bara vill ha uppmärksamhet är det bästa han kan göra att ignorera. Tids nog kommer hon (dvs jag) att sluta. Undrar hur vårt förhållande skulle utvecklas om min man eller jag valde att använda oss av tips som cirkulerar när det gäller relationen mellan två personer som älskar varandra. Den enda skillnaden är att en av personerna i relationen förälder och barn inte ännu vet hur vi bäst förhåller oss till varandra. Att ömsesidig respekt är det som bygger hållbara relationer. Att jag är ärlig med vem jag är medan jag också är intresserad av vem den andra är. Att vi försöker hitta lösningar som tillgodoser bådas behov istället för bara ens behov. Det är också viktigt att ha i åtanke att barn utvecklas. Barn är inte mogna nog att förstå eller kunna agera på det sätt som vi skulle önska vid varje givet tillfälle.
Vad betyder “han/hon vill bara ha uppmärksamhet”? Tyvärr har jag upplevt att det här ofta används som något negativt. Barnet beter sig på ett sätt som vi inte uppskattar och om vi väljer att ignorera detta beteende så kommer det att försvinna. Den strategin kommer säkert att på sikt fungera men till vilket pris?
Jag tror att alla människor vill bli sedda, hörda, bekräftade, respekterade och tagna på allvar. Alla människor gillar att vi uppmärksammar varandra. Jag tror att vi behöver se bakom “han vill bara ha uppmärksamhet” och fundera på vilka behov barnet eller den vuxna egentligen försöker tillgodose. Är det behovet av kontakt med oss? Att då välja att ignorera blir ju aningen kontraproduktivt. Kan vi tillsammans med barnet hitta andra sätt att fylla behovet av kontakt än det beteende som vi retar oss på? Ja, det kan vi men om vi väljer att ignorera deras sätt att försöka tillgodose sina behov lär vi ju inte nå en lösning.
Jag tror att både barn och vuxna kan ibland behöva lite stöd och hjälp att hitta lösningar för att kunna tillgodose sina behov på ett sätt som inte retar oss. Jag tror inte att det alltid är vi som sitter inne med lösningen utan jag tror att vi i samarbete med våra barn kan komma fram till de bästa lösningarna.
Det är viktigt att tänka på att det sätt vi väljer att se våra barn på avgör hur vi förhåller oss till dem. Om jag tänker: Han bara tjatar, vad hon gnäller, att hon alltid ska …, kan hon aldrig … och hon vill bara ha uppmärksamhet så kommer det att påverka hur jag svarar an. Hur vi svarar an på våra barn har betydelse. Läs gärna mer om anknytningsdansen som jag tycker gett mig mycket.
Läs gärna det jag har skrivit om att vara behovsdetektiv och få mer kontakt och samarbete här och här.
Våga se bortom orden och bortom beteendet, där finns ett behov som barnet försöker tillgodose.
PS! Historien i början av inlägget var naturligtvis påhittad. Min man skulle ju aaaaaldrig välja att ignorera mig när det är hockey på TV:n 🙂 Jag har tidigare beskrivit hur man kan hantera sin frus skrikande här.
Bidrog detta inlägg till dig? Sprid det i så fall gärna vidare i ditt nätverk. Vill du följa mig på facebook eller få meddelande när jag skrivit nästa inlägg klicka på knapparna till höger om inlägget.
#blogg100