Ja, jag är en barnist!

Det är lite roligt att få sitta och arbeta mitt emot sonen vid köksbordet i går. Båda förbereder vi föreläsningar som vi ska hålla samtidigt i kväll. Att kunna byta tankar och idéer med varandra är precis vad jag önskade att jag skulle få uppleva med mina vuxna barn och nu sitter jag här.
I lördags körde Simon sin föreläsning för sin pappa och jag hörde lite grann ifrån köket där jag arbetade. I dag frågade jag Simon om han var intresserad av att se min powerpoint presentation. Han gav mig konstruktiv kritik och det allra bästa var att han sa att han saknade det som jag utvecklat mer och mer genom åren. Att försöka lyfta fram betydelsen av att behandla våra barn som vi behandlar andra. Att koppla våra egna vuxenrelationer till våra föräldra-barn relationer. Ett exempel: Vad skulle vi säga om vår partner kom hem och sa att de blivit orättvist behandlade? Skulle vi vara intresserade av att höra vad vår partner varit med om?
Vad skulle vi säga om vårt barn säger att de upplever att de blivit orättvist behandlade? Om det är vi som är orsaken till att de upplever det brukar vi försvara det med: Men du fick ju faktiskt mer förra gången eller liknande eller så brukar vi säga den klassiska: Livet är i rättvist!
På kvällen igår läste jag Lars H Gustafssons inlägg om Barnist, ja visst. Lars är en av mina inspirationskällor och igår gav han mig ett nytt ord som jag tänker använda mig av i olika sammanhang.
Gillar du mitt inlägg är jag tacksam om du delar det vidare. Vill du följa mig får du gärna gilla min sida på facebook eller lägga in din mailadress och bli uppdaterad när jag bloggar.
#blogg100