Ja, jag beter mig mindre bra minst några gånger per dag

På julafton överraskades jag med ett extra arbete på nästan två timmar. Innan dess hade jag själv valt att göra saker som innebar påfrestning på min rygg. Med den smärtan kommer oftast ett lättretligt humör. När droppen som får bägaren att rinna över hamnade där då kom de där orden som man efteråt ångrar. Den här gången hjälpte ett av mina barn att identifiera mitt beteende. Försvar är det första som jag tar till men med lite reflektion kan jag sedan se på händelsen med nya ögon och be om ursäkt. Nu till en situation som jag däremot är stolt över:

På morgonen fick mellanbarnen ett spel som julklapp. Vår sexåring blir rejält ledsen och besviken. Han tyckte att vi borde veta att han inte gillar det spelet och att han hatar att bygga lego (de hade fått ett legospel). Han ville absolut inte vara med och spela detta spel. Istället för att gå igång på hans “otacksamhet” vilket jag tror att jag gjort om detta inträffat för något år sedan valde både jag och min man att lyssna istället.

Vi kunde visa förståelse för att han blev ledsen och att han tyckte att vi borde ha vetat att han inte gillade det spelet. Han hade ju sagt det i en leksaksaffär för ett år sedan ;o). Vi kunde också förstå vad det var som gjorde att han reagerade så häftigt. Tidigare år har de fått ett gemensamt TV:spel som de önskat sig. Det här året hade de önskat sig Sonic och det var ju absolut inte det som var i morgonpaketet. Han var alltså inte bara ledsen över att det var ett spel han inte gillade, han var också besviken eftersom det inte var det spel han hade önskat sig.

Han behövde inte visa tacksamhet över presenten och han behövde inte vara med och spela. Han valde att vara med och prova spelet, först själv och sedan i par med sin storebror. Han kommer nog inte att plocka fram detta spelet något mer. Vi andra uppskattade spelet som var ganska avslappnat och trevligt att spela. Man bygger legobyggen och resten försöker gissa vad man byggt.

Jag är tacksam över att jag valt att utveckla mig vidare när det gäller föräldraskap. Samtidigt blir jag ju mer medveten om hur många gånger jag agerar tvärtemot hur jag önskar vilket kan kännas jobbigt ibland. Är tacksam över att veta att det som jag nu behöver tänka medvetet på för att det ska bli som jag vill kommer med tiden att ske alldeles omedvetet. Målet ömsesidig respekt är svårt att leva upp till men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.