Kärlek, stöd, krav och beröm

På slottet har det hållits ett seminarium om barn och ungdomars hälsa. På Twitter läser jag att David Lega som var talare där sagt att om vi människor får dessa fyra kan vi åstadkomma vad som helst: Kärlek, stöd, krav och beröm. Jag skulle vilja skriva lite omkring det här.
De är lätt att säga fyra ord men om man inte pratar om varje ord säger de inte så mycket. Kärlek är otroligt viktigt i relationer och framförallt är det viktigt att alla barn och ungdomar känner att de är älskade. Att ge barn ovillkorlig kärlek är lättare sagt än gjort. Petra Krantz Lindgren har skrivit:

Villkorslös kärlek är inte att acceptera allt barnen gör. Villkorslös kärlek är att älska barnen även när de gör sådant som vi inte kan acceptera.

Det är lätt att älska ett barn som för första gången ler men det kräver en del att älska barnet när det slår sitt småsyskon eller liknande. Att tro barnet om gott tror jag hjälper och att tänka att barnet gör de det gör för att försöka få ett behov tillgodosett. När det gäller att älska barn för mycket, om nu det är möjligt så minns jag en bok jag läste för många år sedan “Föräldrakärlek, livsviktig men förrädisk” av Ann-Mari Orrenius.
Stöd: att ge varandra stöd och att ta emot stöd är också viktig ingrediens i en relation. Att finnas där för varandra och kunna erbjuda stöd vid behov. Fällan här är ifall vi ger stöd till barn fast de inte behöver vårt stöd. Dvs om jag gör mitt barn beroende av mitt stöd (för att jag själv vill känna mig betydelsefull) då är det mer skada än nytta tror jag. Våra barn ska inte känna att de inte klarar sig utan oss. De ska känna att de kan komma till oss och få stöd när de själva väljer det. Självklart finns det tillfällen när de är små som vi med vårt stöd kan hjälpa dem att hantera nya situationer men jag tror ni förstår vad jag menar.
Krav: När det gäller barn tror jag att både för låga och för höga krav kan göra mer skada. Om jag ställer för höga krav kan det vara svårt för barnet att leva upp till kraven och tillslut kanske barnet ger upp och slutar försöka för det kommer ändå aldrig att vara bra nog. Om jag ställer för låga krav kommer barnet att känna att jag inte tror på dennes förmåga. Att ha koll på utvecklingen och veta vilka krav som är rimliga är en bra början men sedan är det viktigaste tror jag att vi är uppmärksamma på just vårt barn. Vilka krav är rimliga för just vårt barn? Att ställa rimliga krav som barnet kan leva upp till men samtidigt kan behöva gå utanför sin komfortzon för att klara av och samtidig inte få barnet att känna att det inte duger. Det är verkligen inte lätt.  
Beröm: Är ett ord jag har svårt för eftersom jag inte vill att föräldrar ska tro att vi bygger upp våra barn med hjälp av att ständigt berömma dem. Det vi då kan åstadkomma är barn som är beroende av att andra berömmer dem. Jag är mer nyfiken på hur barnet känner när det klarar av saker än att det är jag som ska bedöma om det är värda ett beröm eller inte. Ni kan gärna läsa mer om mina tankar omkring tex belöningssystem som är ett typ av berömsystem. Jag har skrivit om detta här, här och här. Självklart tror jag att alla människor mår bra av uppskattning. Att vi berättar för varandra vad vi betyder för varandra och att vi är tacksamma över saker som andra gör för oss. Däremot tycker jag inte att vi ska bedöma prestationerna som bra eller dåliga. Att vara mer nyfikna på barnens upplevelse och bekräfta deras känslor och behov tror jag mer på. Att få barnen att känna inåt och faktiskt njuta av att vara den dem är oavsett vad de presterar. Att få barnet att känna sig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar. Att vi berättar för dem vilka känslor och behov vi får tillgodosedda samtidigt som vi är intresserade av deras känslor och behov. Ömsesidigt utbyte.
Det här var mina tankar omkring dessa ord. Fyll gärna i med era egna i kommentarsfältet.
#blogg100