Kommunicera i text är en utmaning
Att kommunicera på ett respektfullt sätt med varandra är en utmaning men också en möjlighet att växa. När vi möts och kan se och höra varandra kan vi ta del av ord, men också tonfall och kroppsspråk. Vi kan se ifall det som sägs stämmer överens med det kroppsspråk som förmedlas. Om parterna vill förstå varandra och är ärliga med vad de tycker, tänker, känner, behöver och önskar kan till och med en svår konflikt redas ut.
Men vad händer när vi inte kan höra hur orden sägs och inte se vad kroppsspråket förmedlar? Ja, det blir helt klart svårare. Vi kan fortfarande välja att vara empatiska och försöka förstå den andra parten genom att ställa frågor för att få förtydligat det vi inte riktigt förstår eller be person utveckla sitt resonemang. Vi kan fortfarande välja att vara så ärlig som möjligt och försöka vara tydlig och klar med vad vi vill förmedla. Vi kan fortfarande utgå ifrån att den andra parten vill gott. Men utan stöd av tonfall och kroppsspråk är det enkelt att tolka in saker i texten som gör att vi faktiskt missförstår varandra. Plötsligt hamnar vi i en konflikt där avstånd skapas då försvar, maktspel, dömande, rätt och fel samt vi och dom tänk hamnar i fokus.
Men hur kan vi nå mer kontakt även om dialogen förs via text?
Jag tänker att vi behöver vara ännu mer intresserade och nyfikna. Vi kan försöka förstå den andra genom att ställa frågor och be personen utveckla sitt resonemang. När någon missförstår våran text kan vi försöka se hur vi kan förklara tydligare vad vi menar och vara nyfiken på hur den andra läser vår text. Bäst av allt är ju naturligtvis om vi kan mötas och diskutera, det behöver ju inte vara i samma rum utan kan ju faktiskt vara med hjälp av Skype eller något fiffigt videokonferenssystem.
När vi skapar mer kontakt och samarbete växer alla inblandade och världen kan bli en bättre plats.
Bidrar mitt inlägg till dig? Sprid det gärna vidare eller välj att följa mig här eller på Facebook. Kommentera gärna då jag gillar dialog.
Fråga: om man ser att en person inte är ärlig då kroppspråk och tal inte är överens.. Bör man säga de då? T ex “nu ser jag att du inte menar det du säger” eller likn. Eller ska man tro på ordet för att det är det personen vill och även bli uppfattad på det sättet? Kan man inte bli osäker om man bli ifrågasatt?? Tack för en bra blogg!!
Tack! När det gäller kroppsspråk så tror jag det är svårare att ljuga med kroppspråket så därför litar jag på de signaler jag får. Det är viktig information för mig. Det beror alldeles på situation och person om jag skulle säga något men om jag säger något skulle jag förmedla att det är jag som upplever att det inte går ihop. Jag skulle nog inte säga Du ljuger. Mer vara nyfiken på vad som får det att kännas konstigt. Bjuda in till reflektion. Tack för att du kommenterar.
Inser att jag svarade väldigt kort och trubbigt. Jag får skriva mer senare. Är på språng!
Om det är mitt barn som jag upplever säger en sak dom inte överensstämmer med kroppsspråket skulle jag fundera på varför. Hur öppen är jag för sanningen? Vad skulle hända om barnet berättade sanningen? Hur kan jag förmedla att det är tryggt att berätta för mig? Kanske skulle jag välja att berätta att även om det är på ett annat sätt än du berättar just nu så skulle jag älska dig. Om det är så jag känner. En relation som är viktig för oss berikas av att vi vågar berätta vem vi är med alla våra sidor.