Lever du ihop med tankeläsare?

Det här med ärlighet och empati kan vara lite skrämmande. Varför då? frågar jag mig. Jag har under senaste tiden med hjälp av alla inspirerande föräldrar funderat lite mer på detta.

Varför förväntar vi oss att vår omgivning ska vara tankeläsare? Att vår partner och våra barn ska kunna veta vad vi tycker. Att de ska veta vad vi känner, vad vi behöver och dessutom ska de uppfylla våra önskningar utan att vi uttrycker dem.

Om vi inte ens uttrycker vad vi tycker, tänker, känner och behöver för de vi har störst tillit till är ju sannolikheten stor att vi inte heller uttrycker vad vi tycker, tänker, känner och behöver på jobbet. Om så är fallet kommer vi med största sannolikhet hem med outredda konflikter från jobbet. Konflikter som sedan påverkar vårt sätt att möta utmaningar i familjen. Vi är som barn, de brukar också ta ut sina frustrationer där de är som tryggast, i familjen. Undrar varför det periodvis kan vara mycket konflikter i familjer?

Varför är vi inte tydliga med vad vi tycker, tänker, känner och behöver?

Undrar om det har något med sårbarhet och mod att göra? Tänkte på det när jag läste denna blogg.

http://tootickisvarld.wordpress.com/?p=421&preview=true

Då kommer vi till det här med empati. Att möta vår partner och våra barn med empati. Att försöka beskriva vad vi hör/ser, försöka finna vad de känner, behöver och önskar. Att ta oss den tiden och framförallt vara öppen för att barnen och partner kan känna alla möjliga känslor och känna saknad efter att få vissa behov tillfredsställda även om vi tycker att vi gör allt vi kan för att tillfredsställa alla deras behov. Att vi har modet att inse att vårt barn kan känna alla känslor och att de inte alltid känner som vi. Att vi har modet att vara öppna för att vi faktiskt inte alltid lyckas med att ge dem allt de behöver. Att vi har modet att vara öppna för att vi faktiskt har ett barn eller partner önskar något som vi själv inte skulle önska oss. Vi har en otrolig möjlighet att lära känna vårt unika barn.

Allt vi gör, gör vi för att försöka tillfredsställa våra behov. Undrar vilka behov vi försöker tillfredsställa när vi inte är ärliga och empatiska?

När vi blir tydligare med vad vi tycker, tänker, känner och behöver men framförallt när vi möter våra barn och vår partner med empati då tror jag att klimatet i familjen kan förbättras rejält, vad tror du?

Är du själv eller din omgivning förträffliga tankeläsare?