Lyssna eller uppfostra, del 2.

En frustrerad partner kommer hem och hinner knappt innanför dörren.
Partner: Jag hatar mitt jobb!
Jag: Hatar är ett starkt ord. Man använder inte det i onödan.
P: Ja, men det är så jag känner och jag kommer aldrig gå dit igen.
J: Fast du vet ju att man måste gå till jobbet. Vi har ju faktiskt räkningar att betala varje månad.
P: Men jag vill inte dit. Min chef är en idiot.
J: I vår familj kallar vi inte någon för idiot.
P: Men han kräver att jag jobbar även efter arbetstiden. Han verkar fullständigt skita i att jag har annat för mig än att arbeta hela tiden.
J: Men det förstår du väl att inte han kan hålla koll på allas liv. Jag tycker du ska vara tacksam över att du har ett arbete. Det finns många som skulle göra vad som helst för att ha ditt arbete.
Jag väljer att öppna mig för människor som jag är trygg med. OM jag skulle bli mött på det sätt jag beskrev ovan skulle jag tappa förtroendet för den personen. Jag skulle inte känna mig sedd, hörd, bekräftad, respekterad och tagen på allvar.

Endel som blir sårade sårar tillbaka. Det är då ord, som vi annars inte skulle använda, används i högre grad. Vi hämnas.

Alternativet till att hämnas är att försöka förstå den andra personen genom empati och/eller vara ärlig och berätta vad jag själv upplever utan att använda skuld, skam eller rädsla. Det senare handlar om att berätta vad jag själv observerar, känner, behöver och önskar. Vart min gräns går helt enkelt. I många fall är det allra bäst att först försöka förstå för att sedan berätta vad jag själv upplever.
Om vi möter våra partners så som jag beskriver i konversationen ovan tror jag att vi slutar att öppna oss för varandra. Kanske kommer vi tillslut att inse att vår partner inte är intresserad av vad vi tycker, tänker, känner, behöver och önskar. Vår lösning blir att antingen ta hjälp av någon för att förbättra vår kommunikation eller söka oss en ny partner. Vi behöver relationer som berikar oss. När situationen gäller våra barn och oss är det inte riktigt lika enkelt för våra barn. De kan inte söka nya föräldrar men däremot kan de söka sig i högre grad till sina kompisar.
Hur skulle du möta en vän som hatar sitt arbete, tycker chefen är en idiot och inte respekterar personens fritid?
Möt gärna dina barn och tonåringar på samma sätt. För dem är det otroligt värdefullt att de personer som de värdesätter högst visar dem att de och deras känslor också värdesätts högt. Jag brukar tänka på följande citat:

Jag bryr mig inte om hur mycket du vet förrän jag vet hur mycket du bryr dig om.

Jag har för några dagar sedan skrivit ett likadant inlägg men med fokus på mötet med tonåringen. Där finns också lite tips som även kan användas i relationer med vuxna.
Bidrar mina inlägg till dig och din familj? Dela isåfall gärna med dig till andra. Vill du få mina uppdateringar till din mailadress? Klicka då på följ.