Mer makt och kontroll som lösning
Att utöva makt och kontroll över våra barn är sällan lösningen för att nå fram till dem. Att skapa en app som låser barnens/tonåringarnas telefon när vi ringer så att de endast kan ringa hem eller nödsamtal får mig att dra en djup suck.
En mamma som varit militärpolis i Gulfkriget har nu utvecklat denna app som jag läser om i Expressen.
Denna “nyhet” får mig att fundera omkring:
Varför väljer barnet/tonåringen att inte svara på mammans SMS eller telefonsamtal?
Hur många gånger per dag skickar mamman sms eller ringer?
Varför ringer eller sms:ar mamman?
Vad brukar hon säga när hon ringer?
Ringer hon för att kontrollera och uppfostra?
Svarar hon direkt på barnens/tonåringarnas sms och telefonsamtal?
Vad har de för relation?
Att öka kontroll och makt bara för att tror jag snarare ökar barn och ungdomars benägenhet att stänga av oss. De behöver i ännu högre grad få sina behov av kompetens, autonomi och samhörighet tillgodosedda. Problemet är att det blir inte samhörigheten med föräldrarna som kommer att öka utan samhörigheten med kompisar som respekterar dem.
Barn och ungdomar är kreativa och jag kan tänka mig att de skaffar en ny telefon som mamman inte har numret till. Det skulle i alla fall jag göra.
Sonen säger – Jag tyckte att det var en bra idé, men för andra människor, inte mig.
Såklart fick mamman den effekt hon ville ha. Han svarar mycket snabbare nu än tidigare. Igen tänker jag: Att en metod fungerar betyder inte att den är bra.
Tänk om hon hade ägnat all denna tid till att faktiskt berika deras relationer istället. Att tillsammans med barnen/tonåringarna komma fram till vad som passar alla parter bäst. Kanske fundera igenom sin egen roll i det hela och ändra förhållningssätt.
Jag får nästan utslag av den typen av maktmissbruk. Vi har pratat mycket om liknande maktmissbruk och förhållandet barn-föräldrar allmänt i sommar min son jag av anledningar jag inte vill gå in på här. Men det har varit väldigt intressanta samtal. Frågeställningar som kommit upp har varit t ex “Hur kan föräldrar vänta sig att få tillit och respekt när de själv inte visar sitt barn det? Om man vill att ens barn ska växa upp till självständiga individer så måste de väl få lära sig att fatta egna beslut i tid? Har föräldrar rätt att tilltala barn nedsättande bara för att de är vuxna?” Det känns som vi har varit väldigt överens i och det har varit lärorikt för oss båda tror jag. Jag kan ju i o f s bara tala för mig…
Låter som om ni har haft berikande samtal omkring viktiga frågor. Antar att din son också har uppskattat dessa samtal. Att våga bolla sådana här frågor med våra barn visar hur gärna vi vill ha en kontakt baserad på ömsesidig respekt. Där vi behandlar varandra på ett sätt som känns bra för alla inblandade. Dessa samtal gör att vi lär känna varandra lite till och bygger upp både förtroende och tillit. Tack för din kommentar.