Mod att gå med cowboyskor

Jag minns väldigt tydligt hur jag längtade efter de där häftiga “cowboyskorna”. De var vita med en mörk stjärnsymbol på sidan och bruna klackar. Klackarna var betydligt högre än vad jag brukade ha. Jag minns hur jag bönade och bad till min mamma att få köpa dem även om de inte var rea på dem. Mamma som visste att jag inte brukar tigga i vanliga fall bestämde tillslut att hon skulle köpa dessa skor åt mig. Jag satte på mig dem och gick ut för att gå. Jag minns än i dag hur orolig jag var att någon skulle tycka att det var för höga klackar och att de var i häftigaste laget. Så när någon närmade sig mig valde jag att gå ut i snödrivan så att skon inte riktigt skulle synas. Dessa skor hamnade sedan i glömska eftersom jag inte vågade sätta på mig dem igen.
I dag när jag vaknade upp och MN berättade att de skulle ha pyjamasdag på skolan tänkte jag att det var en rolig idé. Jag tror inte vi någon gång hade det när jag gick i högstadiet. MN går i sexan men på en högstadieskola. Jag frågade ifall hon kände till om någon fler skulle ha pyjamas på sig. Hon berättade att åtminstone en kamratstödjare hade sagt att hon skulle ha det och föregå med gott exempel. Hon berättade också om några vänner som skulle ha pyjamas. När vi väl skulle gå hemifrån står MN där i pyjamas och med en morgonrock på sig, ett gosedjur i famnen och ett par tofflor i handen. Tänk att hon har modet att gå så till skolan tänkte jag.
När jag hämtar henne från teatern har hon fortfarande på sig morgonrocken och jag inser att hon har gått genom hela staden klädd så. Jag är imponerad över hennes mod. Tänker att hon har haft tur som har haft en storasyster som banat vägen när det gäller mod. Inser sedan att jag själv också är ganska modig numera. Den tjejen som ställde sig i snödrivan för att inte behöva visa sina annorlunda skor har inte fört det arvet vidare.