Möten med kärlek och respekt på lika villkor

Dagens krönika i DN av Ulrika By får mig naturligtvis att känna ett stort behov av att skriva ett blogginlägg. Det går helt enkelt inte att låta bli. Utifrån titeln är det svårt att förstå att det handlar om föräldraskap “Samma vapen i en kamp på lika villkor” Vapen och lika villkor i en och samma mening får mig att tänka på… Ja, när har dessa ord passat ihop och är det överhuvudtaget möjligt?

I det här fallet är vapnet en förälders manipulativa sätt att få som hon vill genom att hota, muta och lura. Ett sätt som allt för oftast förmedlas som “verktyg” för att få barn att lyda. I “Om barns självkänsla” som givits ut av Skandia:idéer för livet” ger t ex psykologen Malin Alfvén sina bästa uppfostringstips: Tjat, hot och mutor.

När vi är förebilder till våra barn och använder dessa “verktyg” är det bara en tidsfråga innan barnen väljer att använda samma “verktyg” på sin omgivning. De tjatar, hotar och erbjuder mutor till syskon och vänner och även till sina föräldrar.

Så helt plötsligt står föräldern där och blir behandlade på samma sätt som den valt att behandla sina barn. Det vi ger till våra barn, det får vi igen.

Förutom att vi helt plötsligt tycker synd om oss själva för att vi får det vi själva gett så har vi förlorat flera års möjligheten att bygga upp relationer med grund i ömsesidig respekt. Vi har gått miste om att lägga grunden för barnets inre motivation och istället fokuserat på att göra dem beroende av yttre motivation. Att vara styrda av den som sitter inne med belöningarna.

I krönikan beskrivs hur spela blockflöjt och träna karate förhandlas om. Är det något att förhandla om överhuvudtaget? Ska barn spela blockflöjt för vår skull, för belöningens skull eller för sin egen skull? Det självklara borde vara att man spelar ett instrument för sin egen skull. Musik ska byggas utav glädje …

Hota, muta och luras eller tjat, hot och mutor. Ord som inte passar in i en relation som ska fortsätta utvecklas under hela livet. För mig känns följande tre bättre:

• Barn har ett egenvärde. Älska barnet ovillkorligt. Att skilja på person och beteende.
• Behandla barn som du själv vill bli behandlad eller ännu hellre som barnet vill bli behandlad.
• Det jag väljer att göra ska behålla värdigheten hos både mig och barnet.

Med dessa förhållningssätt skapas relationer som håller livet ut. Relationer som har grund i ömsesidig respekt och förtroende.

Istället för “Samma vapen i en kamp på lika villkor” så tänker jag “Möten med kärlek och respekt på lika villkor”.