Om du inte kommer nu så lämnar jag dig!

När jag hör föräldrar säga så här till sina barn då knyter det sig i min mage. Mitt hjärta börjar slå mer intensivt och jag vill rusa fram till barnet och omfamna det. Det gör också ont inom mig då jag känner att jag själv har sagt dessa ord även om jag nu lyckas förtränga när jag kan ha gjort det. (Nu följer ett redigerat inlägg som först publicerades i april 2014)

Om du brukar hota med att lämna barnet:

Varför säger du så? Jag tror att du gör det därför att det oftast fungerar. Barnet vill inte bli lämnat av dig. Dess behov av samhörighet är stark. Det är en metod precis som tex time-out (att sätta ett barn på tex en stol de antal minuter de är år gamla). Att skilja en person från gruppen är ett effektivt sättet att få personen att göra som du vill. Det handlar om att isolera, ignorera och vända ryggen till. Dessa metoder utlöser barnets största rädsla – rädslan att bli övergiven. Jag tror inte du tänker på vad du då utsätter barnet för. Att du när du bryter kontakten eller hotar att bryta den, äventyrar den trygghet som er relation har skapat. Du berättar för ditt barn att det inte är viktigt för dig. Att du kan klara dig utan det. Att du skulle kunna välja att lämna kvar barnet för att själva kunna fortsätta med det du vill. Det barnet skulle kunna känna är att det inte är värdefullt, i alla fall inte när det är eller gör på det sätt som det just nu är eller gör. En annan metod som använder sig av avvisning är att skicka in barnet på rummet.

Rädslan att bli avvisad är stark hos oss alla

Det finns många vuxna som lever i destruktiva förhållanden därför att de känner att det är bättre än att vara ensam. De gör vad som helst för att inte bli lämnad. De gör vad som helst för att fortfarande har samhörighet med den andra.
Det är skrämmande att vi i våra viktigaste relationer använder hot som äventyrar den viktiga anknytningen.

När det gäller time-out som är en metod som just spelar på barns rädsla av att bli avvisad från gemenskapen så brukar jag tänka på om min man inte gillade mitt sätt att kommunicera mina känslor och behov. Om min man då skulle säga åt mig att sätta mig på en stol i 43 minuter (eftersom jag är 43 år (2014) Vad skulle jag känna och uppleva då? Hur skulle min relation till min man berikas av detta? Du kan läsa mer omkring detta här (Tillägg 160629)
Som de flesta andra straffen tror jag att den behandlingen väcker vrede och förvirring.

• Det skulle ta ifrån mig min värdighet.
• Det skulle kännas som om han inte älskade mig om jag inte var som han önskade.
• Jag skulle med tiden undvika att försöka uttrycka vad jag tycker, tänker, känner, behöver och önskar för att mitt behov av kärlek och gemenskap skulle bli tillgodosett.
• Plötsligt en dag skulle jag vakna upp och inse att den kärlek och gemenskap som inte tillåter att jag är jag inte är mycket värd.

Skillnaden mellan mig och ett barn är att jag är vuxen och kan välja att ta ansvar över mitt eget liv och lämna min man. Ett barn är fullständigt beroende av sina föräldrar.

Människor gör som de gör för att tillgodose sina behov

Det är viktigt att ha i åtanke att allt vi människor gör, gör vi för att tillgodose våra behov. När våra behov är tillgodosedda då vill vi samarbeta. Dvs när barn gör det de gör så är det ett behov de försöker tillgodose. Läs gärna mer om behov här, här och här. Vill du fördjupa dig i behov kan jag rekommendera Michael Rosenbergs bok “Nonviolent Communication – Ett språk för livet”.

Många behov som inte blir tillgodosedda samt skadar relationen

Med metoderna “time-out”, “gå in på ditt rum” och “Om du inte kommer nu så lämnar jag dig” finns stor risk att du inte tillgodoser det behov barnet försökte tillgodose och mycket går förlorat. Du missar möjligheten att lära känna ditt unika barn och ditt barn missar möjligheten att lära känna dig. Eran värdefulla relation får sig en törn varje gång dessa metoder används.

Att utvecklas tillsammans, lära känna varandra, hitta gemensamma lösningar är en gåva som vi ska vara rädda om.

För min del är min blogg en del i min egen resa som förälder. Det krävs mod att vara sårbar och det krävs mod att förändras som förälder. Föräldraskapets utmaningar och möjligheter. Föräldrar har också behov och det kan du läsa mer om här.
Läs gärna Lars H Gustafssons inlägg med samma teman: Nu åker jag samt Jag åker inte utan dig!.

Under 2023 kommer jag försöka att:

• Använda samhörighet istället för separation som lösning.
• Intresserat se situationen från barnets sida.
• Gissa och bekräftar de känslor och de behov som barnet har.
• Ärligt berätta om min känsla och mina behov.
• Låta mod och sårbarhet visa vägen.
• Tillsammans med barnet försöker komma fram till en lösning som tillgodoser både barnets och mina behov.
• Uttrycka hur gärna jag vill ha barnet med mig och att jag inte kommer att lämna dess sida. Att det är värd att vara med och att inget kan få mig att lämna det ensamt.

Är du med mig?

Självmedkänsla

När det går åt pipsvängen kan du ge dig själv självmedkänsla.

“Ge dig själv och barnet samma omtanke och kärlek som du erbjuder din bästa vän”.

Tips inför våren 2023

Köp min bok  “Se och bli sedd – Ömsesidig respekt i mötet med barn”. Den går att köpa här.

Boka samtal med mig. För att vara säker på att jag kan erbjuda dig något av värde kan du kontakta mig för ett kostnadsfritt första samtal på 10 minuter där du får möjlighet att känna av om detta är något för dig. Just nu! Tre samtal för 2100 kr (ord. pris 2850 kr)

Besök en av mina föreläsningar “Utforska barns behov och ge näring till självkänslan”-UBB eller “Se och bli sedd i mötet med barn”-SoBS:

• Norrköping den 6 mars UBB
• Jönköping den 7 mars SoBS
• Lund den 20 mars UBB
• Helsingborg 21 mars SoBS
• Halmstad 22 mars SoBS

Biljetter kan du boka här:https://www.mariaklein.se/kurser-forelasningar/kommande-forelasningar/

Hoppas vi ses

Tack Ewa för att du föreslog att jag skulle skriva om detta 2014.
Känner du att det här inlägget berikar dig? Då får du gärna sprida det vidare till dina vänner.

info snabela punkt mariaklein punkt se