Ovillkorlig kärlek, eller?

Det är inte lätt att ge barnet det de verkligen behöver. Att ge ovillkorlig kärlek är något som betyder så otroligt mycket men samtidigt är så otroligt svårt.
I vår bil har jag alltid en bok som jag kan läsa när jag åker bil. Just nu har jag Daniel N. Stern och Nadia Bruschweiler-Sterns bok “En mor blir till- Hur moderskap förändrar dig för all framtid”

 
Följande stycke fick mig att tänka till när det gäller arvet “Duktig flicka”.
“Blivande mödrar funderar mycket över hur deras kärlek till barnet kommer att te sig och, lika viktigt, hur barnet kommer att visa modern sin kärlek. I dagens samhälle är det många människor som när de tänker tillbaka på sin egen barndom upplever att de blivit snuvade på den villkorslösa kärleken som ett barn behöver: Deras föräldrar älskade dem för vad de gjorde, inte för vem de var. För att försäkra sig om föräldrarnas kärlek gällde det att vara duktigt i skolan, vara omtyckt och populär, eller att lyckas i affärslivet, på idrottsplanen som musiker eller vad det nu var som föräldrar satte särskilt stort värde på. Detta var förutsättningen för att bli älskad.
En kvinna med en sådan bakgrund kan hysa förhoppningen att hon i och med barnets födelse till sist ska ha fått någon som älskar henne för den hon är, vad som än händer. En sådan tanke kan i sig ha en läkande inverkan och skänka en djup tillfredsställelse. Men risken finns samtidigt att modern får extra svårt att handskas med sina känslor när barnet, såsom ofrånkomligen händer då och då, blir argt och stöter henne ifrån sig, eller kanske bara börjar hävda ett större oberoende som ett naturligt led i mognadsprocessen.”
Inser hur extra svårt dessa perioder av självständighetsprocess blir om en mamma har detta arvet med sig.
Personligen har jag aldrig haft förväntning “Duktig flicka” med mig från min barndom men istället finns andra arv som behöver tänkas på för att komma närmare Ovillkorlig kärlek.