“Jag ska aldrig göra mot mina barn så som mina föräldrar gör mot mig/gjort mot mig.” Det finns en hel del barn och vuxna som tänker och säger så här. De har svårt att förstå varför föräldrarna gjorde eller gör som de gör. Kanske utsattes de för psykisk och/eller fysisk misshandel och det kanske fortfarande pågår. De som säger så här tror jag försökte leva upp till de krav och förväntningar som ställdes. Precis som alla barn önskade de mest av allt att bli älskade och att få känna att de dög precis som de var. Några lärde sig att uppföra sig precis som föräldrarna önskade och kände sig hela så länge som de lyckades visa den perfekta ytan. Andra insåg att det enda de kunde lyckas med vara att vara den som alltid var och gjorde fel, för då blev de sedda. Även om de som såg dem ständigt uttryckte sitt ogillande. De som lyckades hålla ihop som barn kanske kraschade som vuxna när de inte lyckades leva upp till alla krav och förväntningar i samhället ställde. Det blev övermäktigt helt enkelt.
Barn ser upp till sina föräldrar oavsett.
“Barn slutar inte älska sina föräldrar, de slutar älska sig själva” Jesper Juul. (Kanske inte ordagrant men med samma andemening)
Barn är otroligt lojala och ser ofta upp till sina föräldrar och lägger oftare skulden på sig själv än på sina föräldrar så när de själva blir vuxna kan de försvara sina föräldrar.
“De gjorde så gott de kunde och jag var rätt jobbig.”
“Barn” fortsätter att försöka leva upp till föräldrarnas förväntningar
När dessa barn växer upp fortsätter de att vara “rätt” inför sina föräldrar. Det rätta är att som förälder se till att barn gör som man säger och uppför sig på ett exemplariskt sätt bland andra människor. Följden blir att man följer i samma spår som sina föräldrar. Detta även när det inte känns rätt inombords. Tanken “Jag ska aldrig göra mot mina barn så som mina föräldrar gör mot mig eller gjort mot mig” slås undan. Med risk att förlora kontrollen fortsätter de följa samma mönster som de själva utsatts för eftersom det “fungerade” och kommer ge gillande från ursprungsföräldrarna.
“Den kontroll våra föräldrar hade över oss som barn fortsätter även när vi själva får barn.”
Kontrollen är stark. Precis som lusten att göra “rätt” och rädslan att det ska bli fel. Rädslan att förlora kontrollen och känna sig oduglig gör att det blir viktigare att följa mönstret än att följa hjärtat. Barnet som nu blivit förälder fortsätter att vara lydigt barn och ibland är det inte bara för ursprungsföräldrarna lydnaden märks. Önskan att leva upp till andras förväntningar och godkännande kan också driva personen bort från att lyssna på sig själv. Du kan läsa om det här.
Det går att förändra. Det går att följa hjärtat
Jag är glad att jag fått se om och om igen vad som händer när föräldrar bestämmer sig för att följa sina hjärtan. Det är inte lätt, framförallt inte om ens föräldrar kritiserar ens föräldraskap. Då krävs otroligt mycket mod från ens föräldrar att erkänna att det går att göra på andra sätt än de sätt som de själva valde. Försök förmedla att du väljer att följa ditt hjärta för din skull och att det inte handlar om att kritisera dem.
Att leda med hjälp av rädsla, skuld och skam
För mig är auktoritär förälder en person som leder sina barn genom att använda sig av rädsla, skuld och skam. En person som bestämmer vad som är rätt och fel och som bestämmer när, var, hur och varför saker ska göras eller hur man ska vara. Där det blir viktigt att få sin vilja igenom och makt används för att lyckas. Makt med hjälp av straff eller hot om att inte få en belöning eller borttagande av förmån. Detta görs naturligtvis inte alltid medvetet men konsekvensen blir dock densamma för barnet. Ibland kan ett auktoritärt förhållningssätt vara nödvändigt då det gäller att skydda barn eller andra.
Modet att förändras
Jag hoppas att fler väljer att ta mod till sig och förändras som förälder. Att göra det som känns rätt i hjärtat även om det inte “godkänns” av den äldre generationen. Jag har skrivit mer om modet att förändras som förälder här och hur man kan förändras tillsammans som par här. Jag har också skrivit om hur vi hela tiden kan lära oss saker av våra barn här. Jag har skrivit om när rädslan tar över här.
Det jag skriver stämmer såklart inte för alla
Självklart gäller det jag skrivit inte alla som växt upp med auktoritära föräldrar. Jag har skrivit detta för de som inte känner att det förhållningssättet inte passade dem och som inte vill ha samma förhållningssätt till sina barn.
Är du redo för en förändring?
Jag erbjuder föreläsningar, kurser och samtal till både privatpersoner och företag. Coachning erbjuds både IRL och via telefon eller Zoom. Just nu erbjuder jag min uppskattade föreläsning “Se och bli sedd i mötet med barn” som digital live-föreläsning. Om du redan sett den föreläsningen kan jag rekommendera “Utforska barns behov och ge näring till självkänslan” Aktuella datum hittar du på kommande digitala föreläsningar
Om du är rektor/förskolechef kan jag tipsa om att köpa en privat föreläsning för dina pedagoger. Jag gör då om så att det blir lite mer workshop så att det passar som studiedag. Antingen halvdag eller heldag. Du kan också boka ett antal biljetter för deltagande på ordinarie föreläsningstillfällen. Jag kan ordna e-faktura.
Om du gillar mitt inlägg får du gärna dela det vidare. Jag uppskattar det massor eftersom det är svårt att nå ut i bruset. Lämna gärna en kommentar om du vill. Följ mig gärna på Facebook “Familjecoachen” för kontinuerliga uppdateringar om familjeliv.
Hej
Jag håller fullt med i detta. Jag är själv mitt upp i att frigöra mig från mina föräldrar och jag har klivit över 40 strecket för ett tag sen. Detta är inte lätt!! Jag skulle vata jätteglad om du har föreläsningar någonstans mellan Jönköping, Linköping och Västervik.!
Tack och kram
Monica
Vad glad jag blir av din uppmuntran. Jag skulle gärna föreläsa i Linköping där jag har släkt. Jag ska se vad jag kan göra. Kan du skicka mig ett mail (till info@mariaklein.se) med din önskan så kan jag höra av mig när jag lyckats fixa något. Tack och kram
Jag vet att din kommentar är flera år gammal men jag skriver ändå. Jag kommer till både Jönköping och Linköping i höst. Ha en fin helg!
Jag har gjort den här resan. Jag har en otroligt auktoritär mot som verkligen format mig till den lydiga, duktiga flicka jag är idag. Såklart stötte jag på svårigheter i mitt eget föräldraskap. Jag bestämde mig tidigt för att vara en nära förälder – men i praktiken var det näst intill omöjligt. Jag läste jättemycket, lyssnade på böcker om och om igen. Jag kunde allt utantill, visste allt, diskuterade i olika forum. Jag borde ha varit nästan perfekt. Men, i praktiken kunde jag verkligen inte. Jag såg inte, förstod inte. Jag var inte programmerad att förstå – ingen hade ju förstått mig och visat mig vägen.
Jag gick till slut en kurs via soc på eget initiativ, Trygghetscirkeln. Något inom mig bara öppnade sig – jag kunde plötsligt se. Efter några tuffa månader för att förändra mitt och barnens mönster bara släppte det. Jag ser barnens trygghet och behov av att bli sedda som en bägare som töms och fylls på. När den är full är de ljuvliga, påhittiga, omtänksamma och otroligt fina syskon. När den behöver fyllas på har de svårigheter i detta så då fyller jag på, på olika sätt.
I början tog det emot. I början hade jag ett massivt motstånd inom mig men det släppte bit för bit. Nu upplever jag inget motstånd alls.
Tusen tack för din kommentar. Blir rörd och berörd av din upplevelse. ❤️
Jag läser ditt inlägg igen idag. Så stark upplevelse. Tack för att du delar med dig. Jag tänker på det där massiva motståndet som du beskriver. Det krävs mod att öppna upp och möta dig själv och barnet. Så otroligt modigt av dig. Omtanke, kärlek och stor kram till dig och din familj <3
Tack för texten.
Jag har vuxit upp med väldigt auktoritära föräldrar och lovat mig själv att inte bli likadan. Jag tror att jag lyckas hyfsat med att vara en nära förälder och jag upplever mina (små) barn som trygga och bekymmerslösa. Och att de älskar sig själva.
Nyligen fick mitt syskon sitt första barn och det skaver att se hur hen glider in i ett auktoritärt föräldraskap redan nu med en liten bebis.
Din text hjälper mig att förstå varför det blir så, tyvärr tror jag att syskonet fortfarande strävar efter mammas godkännande så jag är tveksam till om det blir någon förändring men hoppas kan man ju.
Och jag känner mig mer trygg i beslutet om vilken typ av förälder jag vill vara.
Tack!
Jag är ledsen att jag såg din kommentar först nu. Tack för att du skriver och berättar vad du upplever. Det du skriver om att ditt syskon strävar efter mammas godkännande är nog ganska vanligt. Tyvärr. Skönt att du är trygg i ditt beslut om vilken förälder du vill vara. Det glädjer mig.