Skicka in barnet på rummet eller …

Nu har jag haft föräldragrupper under några år och ju fler grupper jag har desto mer fascinerad blir jag över föräldrar som grupp. Människor i sina bästa år går på kurs för att förbättra relationen till sina barn. Efter några timmar är flertalet föräldrar modiga nog att öppna sig för gruppen och berätta om både det som ger dem energi men också det som tar energi. Både föräldraskapets alla möjligheter men också alla utmaningar.

Modet att vara sårbar som ledare

Som kursledare har jag en ledarposition och det är viktigt att även jag delar med mig av både utmaningar och möjligheter. Det brukar få deltagarna att se på mig med andra ögon, de ser på mig som en människa precis som dem. Jag har mina styrkor men också sidor som jag behöver utveckla vidare. Jag har en tro på mig själv och på andra människor. Att vi vill och kan hitta våra egna lösningar. Men jag har också några akilleshälar. Den ena är Anna Wahlgren (som jag under så många år haft svårt för) och det andra är metoden ”Skicka in barnet på rummet”.

För mig är människans största rädsla att bli avvisad och det är därför jag tror att dessa metoder fungerar. Det är inte så att barnet inte längre har behov eller känslor men de lär sig hantera dem, inte visa dem, för att slippa bli avvisad från familjen. Om de har förmågan att hålla inne sina tankar och känslor. En del barn kan inte så de blir straffade om och om igen.

Föräldrar som väljer att reflektera

För ett bra tag sedan hade jag en grupp där denna lösning kom upp och där jag hade svårt att hålla mig neutral. Det gällde en familj som hade en treåring som skrek. Föräldrarna sa vänligt att du får gärna skrika men då får du göra det på ditt rum. Jag har svårt att minnas vad jag sa men jag minns att jag fick lite dåligt samvete efteråt. Jag valde då att skriva ett mail till alla deltagare. Det stod följande: “Jag vill börja med att tacka för ikväll. Det är alltid lika givande att träffa er. Era funderingar och ert sätt att bidra med det ni erfarit berikar mig. Jag vill också tydliggöra att jag inte har träffat på ett barn som skrikit så att jag inte kan vara i samma rum så därför ska jag inte uttala mig om hur man ska göra i dessa lägen. Jag upplever att ni bekräftar era barns behov och känslor och finns där för era barn oavsett vilka känslor de visar så ni gör säkert det som är bäst för både er och era barn.” Vid nästa träff berättar mamman att hittills hade barnet slutat skrika när de gav hen valet att skrika i sitt rum men hon hade börjat fundera på vad de skulle göra om barnet inte valde att sluta skrika. Tillsammans med sin man hade de funderat på hur de skulle göra. Skulle de bära in hen på rummet om hen inte ville gå själv? Skulle de stänga dörren om hen inte stannade kvar i rummet? De kände att de inte skulle klara av att göra så utan istället valde de att fundera på VARFÖR treåringen skrek?

Varför gör barnet som det gör?

De valde att tillsammans fundera på vid vilka tillfällen detta hände. De valde att titta på sig själv och situationen. De kom fram till att barnet skrek när de som föräldrar inte var så snälla mot varandra. Det var inte så att de skrek till varandra utan det var mer ordval och tonfall som inte var så trevligt. De kom tillsammans överens om att inte låta så mot varandra. På två veckor hade hen inte skrikit en enda gång. Visst är det fantastiskt att när vi inte fokuserar på att förändra barnets beteende genom olika metoder så kan vi hitta roten till problemet. ”Barns beteende är inte problemet, det är lösningen på ett problem som barnet upplever”. ”Barn gör det de gör för att tillgodose ett behov”. Det här är det jag kalla familjeutveckling.

Familjeutveckling

Att fokusera på helheten, vad kan vi göra och hur kan vi förändra situationen, istället för att stirra oss blind på att barnet ska förändras. Genom det förhållningssättet kan vi lära oss mer om barnet men också om oss själva. Den här familjen är ett fantastiskt exempel på vad föräldrar som är öppen för budskap som barnet sänder kan göra för att förbättra klimatet i familjen. Är tacksam att jag med familjens godkännande fått möjlighet att dela denna historia med er.

Men vad ska vi göra när vi känner att vi tappar kontrollen över situationen?

Ett tips är att göra som Lars H Gustafssons tipsar om i SvD Föräldrar behöver ta en egen time-out. Sedan finns det säkert situationer där “skicka in barnet på rummet” är bra mycket bättre för både förälder och barn än värre alternativ.

Om detta inlägg berikat dig får du gärna välja att dela det vidare till dina nära och kära på dela-knappen nedan. Om du vill få uppdateringar när jag skriver nya inlägg klicka på Följ.

Vill du inspireras i ditt föräldraskap eller i din roll som pedagog?

Jag föreläser och håller i kurser och studiedagar för privatpersoner, skolor och olika organisationer. info@mariaklein.se

Köp min bok  “Se och bli sedd – Ömsesidig respekt i mötet med barn”. Den går att köpa här.

Boka samtal med mig. För att vara säker på att jag kan erbjuda dig något av värde kan du kontakta mig för ett kostnadsfritt första samtal på 10 minuter där du får möjlighet att känna av om detta är något för dig. Just nu! Tre samtal för 2100 kr istället för 2850 kr.

Besök en av mina föreläsningar. Just nu 250 kr per biljett. Vid köp av två eller flera får du ytterligare rabatt:

• Norrköping den 6 mars “Utforska barns behov och ge näring till självkänslan”
• Jönköping den 7 mars “Se och bli sedd i mötet med barn”
• Lund den 20 mars “Utforska barns behov och ge näring till självkänslan”
• Helsingborg den 21 mars “Se och bli sedd i mötet med barn”
• Halmstad den 22 mars “Se och bli sedd i mötet med barn”

Biljetter kan du boka här:https://www.mariaklein.se/kurser-forelasningar/kommande-forelasningar/

Hoppas vi ses