Skynda dig, jag är stressad!

Undrar hur ofta barn får höra ordet stressad? Undrar vad det betyder för dem? Är det något som de gör med oss eller är det något som vi väljer alldeles själva?

Vi har fantastiska morgnar i vårt hem. När jag vaknar på morgonen visslar jag en speciell vissling. Samma vissling som jag använde när jag höll på med hästar och skulle signalera att jag ville att de skulle komma. Genom mörkret kunde jag höra galopperande hovar som närmade sig mig i en faslig fart. Ibland brukade ett gnägg komma som svar innan hovarna smattrade i marken. Numera är det små och stora fötter som hörs mot ett golv. I olika hastighet kommer barnen springandes. Vår tonåring brukar aldrig ha bråttom utan kommer i lugn takt medan de små har fullt med energi som de gärna använder sig av.

Varje morgon kommer alltså tre “små” barn till min säng för en “go´stund”, en tonåring brukar dyka upp och säga godmorgon och en underbar man brukar också vara med i denna underbara morgonstund.

Några minuter av gos och sedan börjar dagen.

I morse var jag själv med barnen, min man reste bort i går kväll. Med en läkartid kl 8.30 och medvetenhet om den sega trafiken och svår parkeringssituation kände jag att jag behövde gott om tid för att komma i tid. (Att komma i tid är viktigt för mig). Jag ställde klockan lite tidigare och helt plötsligt insåg jag att eftersom jag behövde mer tid klev jag upp innan alla andra vaknat och klädde dessutom på mig. Det blev ingen go´stund. Utan jag gick in till var och en och välkomnade dem till frukostbordet. De var ändå snabbt uppe, klädde på sig och åt frukost innan julkalendern började.

Plötsligt insåg jag att den tid som jag behövde extra hade försvunnit och nu blev det stressigt. Jag packade en påse med extra kläder som de hade efterfrågat på förskolan. Klädde på en snart tvååring som inte var så sugen på att åka till förskolan samtidigt som jag ropade till barnen “nu får ni skydda er jag är stressad”.

I samma ögonblick som orden lämnade min mun började jag fundera på vad jag egentligen sa. Jag som precis hade stått i min föräldragrupp och sagt att alldeles för ofta får barn höra ordet “stressad”. Har vi inga andra ord för att uttrycka vad vi känner? Vem är ansvarig för min stress? Inte sjutton är det mina barn. Nä, nu får jag faktiskt ta lite ansvar och stå för min mindre bra planering.

“Jag har planerat otillräckligt, skulle ni kunna hjälpa mig genom att klä på er och gå ut i bilen?”

Nä jag ska utöka mitt ordförråd och använda andra ord än stressad, irriterad, frustrerad.