Hur gör du när ditt barn kommer hem från skolan med ett problem?
Visst är det lätt hänt att försöka hitta lösningen på problemet?
Är det det barnet behöver?
Behöver barnet någon som löser deras problem? (eftersom de själva inte klarar det) eller behöver de någon som lyssnar på deras upplevelse och finns där för dem när de själva hanterar problemet? (eftersom de faktiskt klarar det)
Vilket förhållningssätt stärker barnet?
Å, det är ju så svårt att hålla tillbaka våra briljanta lösningar. Ja, jag vet, det är en otrolig utmaning. Själv tränar jag varje dag. Men nu är det ju inte våra briljanta lösningar som ska vara i fokus utan barnets möjlighet att utveckla och stärka sig själva. Vi måste våga tro på deras potential.
Pingback: Känslomässig symbios | Maria Kleins blogg