Tro på barns önskan om att bidra

Hur kommer det sig att när ett barn x tar en bil från barn y väljer många vuxna att ta bilen från x för att lämna tillbaka den till y? Är det mer rimligt att vi tar bilen från x än att x tar bilen från y? Vilken värdering förmedlar vi? Vad förmedlar vi när jag som vuxen väljer att göra tvärtemot det jag säger att barn ska göra? Är det orimligt att tro att barnet x själv skulle kunna lämna tillbaka den bil hen tog från y?
Vad händer om vi tror på barns önskan om att bidra till andra? Vad händer om vi väljer att se barnet x:s behov och bekräftar det för att sedan försöka tillgodose det behovet på ett annat sätt än med den bil som hen tog från y? Vad händer om vi väljer att kommunicera med x istället för att utföra den handling som vi verkligen inte ville att x skulle gjort från början?
Vad tror du händer om vi väljer att tro på barns önskan om att bidra?
Det här är kopplat till det jag skrev för två dagar sedan. Två fel gör inte ett rätt. Att vi behandlar barn på ett sätt som vi inte vill att de ska behandla andra förmedlar inte våra värderingar. Lite svårt för barn att veta vad som är “rätt” och “fel” när vi vuxna gör “fel” hela tiden.
#blogg100