Tvååring: Jag älskar …

Den viktigaste personen i mitt liv är jag. Utan att jag fanns skulle jag inte kunna leva mitt fantastiska liv, jag skulle inte kunna skriva detta inlägg och mina barn skulle inte heller ha mig hos sig. Eftersom jag är så viktig både för mig själv och för mina barn väljer jag tex att bära cykelhjälm.

När jag blev mamma hade jag bestämt mig för att verkligen förmedla till mina barn att jag älskar dem. De skulle aldrig behöva tvivla på det. Jag kan ha hamnat i den andra ytterligheten, dvs att jag sa det lite för ofta. Ett av mina barn sa vid sexårs ålder: Mamma du säger “Jag älskar dig” alldeles för ofta. Hur ofta får jag säga det då frågade jag. Högst en gång i veckan blev svaret.

Med åren har jag insett att det viktigaste är inte hur mycket jag älskar mina barn utan det viktigaste är att de själva älskar sig.

Numera försöker både jag och min man förmedla betydelsen av att älska oss själva. Så när vi räknar upp vilka vi älskar brukar vi även säga tex Jag älskar Maria.

När jag för flera år sedan sa till ett av mina barn “Du är min goding” svarade barnet: Nej, jag är allas.

I morse låg jag i sängen och kramade om min tvååring. Jag berättade att jag tycker han är så fin och underbar. Jag sa: Du är min goding. Han sa Nä. Är du pappas goding? Nä Jag räknade upp alla i familjen men han fortsatte säga nej. Men vems goding är du då frågade jag. Han pekade på sig själv och säger Jag. Kort därefter säger han: Jag älskar jag.

Hoppas att han får behålla den känslan hela livet.