Utmaning framför lätthet!

Jag får ständigt nya insikter när det gäller barn. Jag gillar hur barn är fullständigt oförstörda när det gäller om de ska anta en utmaning eller inte. Jag kan koppla tillbaka till mitt tidigare inlägg om att följa sitt hjärta.

Idag på väg hem från förskolan var det kallt och jag ville hem snabbt. B, två år springer alltid hem så jag brukar lämna vagnen på förskolan. Det är härligt att se vilken energi han har klockan ett med tanke på att han valt att inte sova något under dagen. Han springer och springer. Ibland behöver jag ropa STANNA, vilket han har lärt sig är ett viktigt ord. Han stannar för att vänta in mig strax innan vi kommer fram till en väg. Jag ropar alltid i god tid så att jag kan hinna ikapp honom ifall han får för sig att inte lyssna på ordet. Idag sprang han dock in på fel väg och valde att inte stanna så det blev att jaga ikapp och vända om.

Men det jag egentligen ville dela med mig av idag är hur han väljer lekfullhet och utmaning framför vanligt och lätt. Han klättrar upp i snön på sidan av vägen och envisas med att ta sig fram där istället för på vägen där det är plogat och betydligt lättare att springa.

Han springer, faller och reser sig igen. Och det här gör han om och om igen. Det tar tid och energi men han bryr sig mer om hur roligt det är att anta utmaningen. Att gå där han inte vet vad som händer näst. Tillslut har han snö överallt inklusive i sitt ansikte men för honom är det de mest naturliga. Att följa hjärtat (modet) istället för hjärnan. Att aldrig ge upp! Jag har mycket kvar att lära av mina barn. Som Ingemar Stenmark sa: “Det är bara att bryta ihop och komma igen”.