Jag passerade för en tid sedan en förskola, på en ort jag inte kommer att avslöja, och hörde ett tyst gråtande. Jag stannar upp och fångar lite Pokemons för att se om gråten fortsätter. Ja, det lilla barnet (2 år) fortsätter gråta. Jag ser några pedagoger som är på gården. Ingen närmar sig barnet. Jag tittar på de vuxna och nu agerar en. Hon står ca fem meter ifrån barnet när hon säger saker som: “Vad vill du göra?”, “Kom och lek istället”, “Vad är det?”, Barnet fortsätter gråta. Pedagogen fortsätter: “Jag förstår inte vad du vill när du skriker”, “Sluta skrika!”, “Vi har ju pratat om att du behöver berätta med ord vad du vill för annars förstår jag inte” Barnet fortsätter gråta. Pedagogen närmar sig barnet och jag tänker att nu kanske hon går ner på knä och skapar kontakt med barnet. Nä, hon säger åt barnet att om hen tänker fortsätta skrika får hen vända sig om så hon slipper se hen.
Jag skulle vilja springa fram och ge barnet en famn att gråta i men inser såklart att så kan jag ju inte göra. Jag skulle vilja fråga pedagogen när hennes hjärta stängdes. Så kan jag ju inte heller göra. Jag skulle vilja fråga pedagogen vad hon behöver när hon är ledsen. Men det kan jag ju inte heller göra. Känner en plötslig sorg både för barnets ensamhet men också för den vuxne som säkert bär på sina sorger. Jag funderar också på hur alla de övriga pedagogerna kan stå och titta på utan att göra något. Jag får en känsla av att hon som agerar är chef till de som står och ser på. Tänker att hierarkier påverkar.
Med hjälp av skylten på förskolan kunde jag hitta en kontakt högre upp i hierarkin för att berätta om mina iakttagelser. Jag blev väldigt bra mött.
Det finns otroligt fantastiska pedagoger ute på våra förskolor. De är tack och lov fler än de som möter barn på det sätt jag skrev om ovan.
Vad hjälper dig när du är ledsen?
……………….
Jag föreläser på följande orter under hösten: Piteå den 22 oktober, Gällivare den 23 oktober, Norrköping den 13 november, Jönköping den 14 november, Falun den 26 november, Kristinehamn den 27 november samt Västerås den 28 november. För bokning av biljetter gå in här.
Det finns fortfarande möjlighet för en kommun, skola, förskola, kyrka, förbund eller förening att anordna en föreläsning till sina föräldrar och/eller pedagoger. Kontakta mig för offert. Jag försöker i möjligaste mån samordna så att flera event görs under samma resa för att hålla ner rese- och boendekostnader för arrangörer.
Hej arbetar som specialpedagog inom förskola. Har sett och reagerat som du Maria många gånger. Barn gråter ingen tröstar. Sedan lärande betonas i förskolan har det skett på bekostnad av att bygga relationer. Det ställs även höga krav på att barn ska välja och små barn har svårt att välja. I min kommun är det svårt att rekrytera utbildad personal. Stora barngrupper och för lite tid till reflektion ger en pressad arbetsmiljö för pedagogerna. Fint att läsa din blogg för här finns mycket att kämpa med med för att barn och pedagoger ska få det bästa möjliga villkor.
Jag önskar också att förutsättningar för att bygga relationer fick lite mer plats i förskola och skola. Trist att en del hävdar att barngruppens storlek inte har någon betydelse. Det är klart att det vore bättre med mindre grupper. Jag tänker att det största lärandet borde vara kring att möta varandra utifrån ömsesidig respekt. Då skulle många fler barn må bättre. Omtanke och kärlek. Tack för din kommentar Tove. När jag har hållit studiedagar kring Att se och bli sedd i förskolan har jag mött fantastiska pedagoger (både äldre och yngre) som gav mig stort hopp.
Ååh det kokar i mig när känslor förminskas sådär!
Ja, det kokade i mig också. Ville springa dit och omfamna barnet men det hade naturligtvis inte varit lämpligt.